Det blev ett tjusigt reportage! I lördagens Bostadspuls berättar jag om hur jag förodlar och det jag ska berätta idag blir mest kött på benen. Eller korn på kolven.
Förodlingen är i full gång och de första skotten har tittat upp. Jag ställer sådden på värmematta vilket i synnerhet paprika och chili mår bra av. Övriga sådder behöver egentligen ingen extravärme men de får en väldig skjuts och gror på tre dygn i värmen.
Snabbast var kålroten. Det här är ett experiment. Vet inte om de behöver förodlas redan i februari men jag testar. Har ju fröer kvar att så senare om så behövs. Visste inte heller om de klarade att planteras om för djupt så jag har provat lite olika modeller; några sitter grunt och några med näsan ovanför ytan.
Näst snabbast var piplöken och jag kommer att behandla denna som purjolöken som jag odlade med framgång förra året. Alltså klippa ner den då och då. Jag ska även plantera om dem en och en när de har blivit lite kraftigare.
Mina chili chinense är kinkiga. De vill inte gro men det var jag beredd på. Chili annuum gror dock, de första efter fem dagar och sedan har det kommit upp några nya varje dag.
Jag planterar om dem lite tidigare än vad som rekommenderas. De ska helst hinna få ett par karaktärsblad innan flytt men jag sår flera fröer i samma kruka och de gror olika snabbt. De snabbaste hinner blir väldigt långa och sköra innan de långsammaste har grott. Därför flyttar jag dem försiktigt och det verkar funka. En sked är mitt bästa trick.
Black Pearl är en av årets nyheter och skottet matchar namnet.
Candlelight Mutant är en udda sort, bladen ser inte alls ut som på en klassisk chiliplanta. Däremot så tycker jag inte att skottet ger sken av att vara någon mutant över huvud taget…
Matchbox är en trogen sort som jag odlar för tredje året i rad. En medelstark brukschili.
Så här ser det ut när sådden står på värmemattan…
…och så här ser det ut när jag har planterat om det som grott och ställt under extraljus i en svalare temperatur. På så sätt får man knubbiga och starka plantor som växer långsamt.
Sportlovsveckan blev rena önskedrömmen för alla lediga barn. Mycket snö och bra temperatur. Den typiska sportlovsluften med takdropp och lätt värmande sol har infunnit sig och det är plusgrader i växthuset.
Här inne ska jag så spenat vilken dag som helst.
Denna värme har dock fått tragiska konsekvenser för bina i våra hyrkupor. Trots att det är fem minusgrader utomhus så verkar bikupan funka lite som ett växthus; bina vaknar till av värmen och flyger ut. Där möts de av minusgrader och överlever inte många meter.
Utanför kuporna ligger det några hundra döda bin medan andra individer har orkar flyga 20 meter innan de har kroknat. Det är så sorgligt. Det ligger döda bin lite här och var.
Bi som har dött kölddöden.
Som tur hade vi hört talas om att detta kunde hända så vi var lite beredda. Inte mindre sorgligt för det men nu vet vi att det är ett naturligt förlopp.
Ett annat bi som har tuppat av.
Den här våren ska bli intressant. Vi fick kuporna i augusti förra året och egentligen har vi bara använt tiden till att lära känna varandra. Det är först nu vi kommer ha nytta av dem som pollinatörer. Hur stor skillnad kommer de att göra?
I Getingedalen råder fortfarande full vinter och det är inte tal om att börja preparera bäddarna. Jag kommer att odla under lyröret och i växthuset i flera veckor till.
Odlingslådornas konturer kan skönjas under snömassorna.
Ljuset börjar leta sig in i vår annars vintermörka trädgård.
Under lysröret spirar det och det blir trängre och trängre för var dag.
Det blir ännu mera skir grönska och kanske en kallsådd i växthuset i nästa inlägg. Och lite längre dagar med energigivande ljus. Man tackar.
Comments