Jag pluggar. Har svårt att låta bli det. Oftast pluggar jag sånt som jag kan skriva om här men nu handlar det om konst och formgivning istället.
Göteborgs Universitet ger en distanskurs i Arts and Crafts i Sverige och det handlar helt enkelt om en stilepok som startade i England i mitten av 1800-talet. När den nådde Sverige runt förra sekelskiftet så försvenskades konceptet, bland annat på grund av identitetskrisen som följde på unionsupplösningen 1905.
Hur som helst, Arts and Crafts präglade inte bara konsthantverk och arkitektur, det satte sina spår i trädgårdarna också. Det blev till exempel trendigare att jobba med härdiga perenner istället för känsliga ettåriga växter. Intresset för att pryda sin trädgård med växter som trivdes i det aktuella klimatet istället för att krångla med exotiska blommor ökade. Samspelet med den vilda naturen fick större fokus.
Under Arts and Crafts började man intressera sig allt mer för det lokala; både de platsspecifika och naturliga materialen men även för traditioner.
Sett med moderna ögon syns en hög grad av hållbarhet i detta förhållningssätt och därför tycker jag att det är spännande. Det gäller dock att hitta en balans i detta och inte bli alltför trångsynt men ur en konsumtionsaspekt finns det definitivt en poäng i att tänka lokalt.
Apropå hållbarhet, ett begrepp som jag gärna använder mig av, så diskuterades uttrycket i lättsam ton i ett av de senare avsnitten av Spanarna i P1. Det hävdades att det används alldeles för ofta och det har gått inflation i ordet.
Absolut, kan instämma i det, men samtidigt finns det inget likvärdigt uttryck som säger exakt det, att en pryl eller händelse är just hållbar. Fast jag förstår varför det händer, ett ord som står för en sund medvetenhet, en gnutta solidaritet och en stor skopa politisk korrekthet – vem vill inte beskriva sin verksamhet eller sina produkter som hållbara?
Däremot ska man nog fortsätta att vara en kritisk läsare/lyssnare. Hur hållbart är det egentligen? Skalan är lång och hal.
Jag hade tur, en vänlig själ råkade sitta på ett större parti rhododendronbuskar som förmodligen hade blivit sopor om hen inte hade delat med sig. Jag har aldrig saknat rhododendron på tomten men när jag ser andras blommande buskar så tycker jag att de är fina.
Den vänliga själen menade att jag har en stor tomt och att det gott kunde sitta sju rhododendronbuskar i kanten mot skogen. Förvisso. De gillar sur jord vilket svensk skog har så vi var överens om att inte dalta med någon specialjord för att se hur det skulle funka.
Personen vet att jag helst vill ha nyttoväxter så när hen berättade att rhododendron är vintergrön och väldigt bra för småfåglar att gömma sig i så var jag övertygad.
Det här hände dagen innan kylan slog till så buskarna är tillfälligt placerade i en tom grönsaksbädd i väntan på vår och värme.
Snart är det hög tid att fundera på den gröna julmaten. Det kanske blir några rader om det i nästa inlägg.
Comments