Ja. Det är årets sista månad. Ja. Sista skörden är inhämtad. Och ja. Det här kan vara sista gången jag skriver trädgårdsblogg.
Ni som följer mig har märkt att det har varit väldigt glest mellan inläggen under hösten. Helt plötsligt har behovet av att blogga upphört. Det är så mycket annat som tar tid och är roligare och viktigare just nu. Jobbet med keramiken går bra och tar allt mer plats. Och jag vill att det ska få ta plats. Hönsen tar så klart en del tid och jag vill vara med dem. Hos dem. De är roliga.
Dessutom började jag känna att upprepningarna blev för många. Det händer ungefär samma sak vid samma tid på året. Köpa frö. Sätta frö. Sköta plantor. Gödsla, mota skadedjur och skörda.
Nej. Jag har verkligen inte slutat odla. Det är fortfarande bland det mest meningsfulla i mitt liv. Och vem vet, jag kanske återupptar skrivandet någon gång. Men jag vill inte kalla det paus för jag vet inte när, var eller hur jag kommer att skriva igen. Jag slutar blogga nu.
Bloggtexterna finns kvar. Här finns det till exempel massor av recept att använda. Och jag använder den som arkiv när jag ska kolla hur mycket potatis jag satte förra året eller vilken sorts ärter det var som blev så bra.
Instagram lever, följ mig där om du vill: getingedalen är namnet.
Tack och hej!
Ett av årets lyckade vitkålshuvuden.
2022: Året då jag odlade massor av gröna ärter.
Min analoga tork.
Lupinbönor/sötlupin var årets experimentgröda.
Massor av goda tomater har odlats.
En del ugnsbakas och blir krossade tomater.
Savoykål, en annan lyckad kål 2022.
Så här fina blomkålshuvuden är jag inte bortskämd med men 2022 levererade.
De största vitlökarna togs undan för att bli ny sättlök.
Vi fick inga egna äpplen i år men vi fick frukt av andra som mustades.
Min familj. Allan älskar hönorna. Hönorna älskar inte snö.