Det droppar från taken och termometern visar plusgrader. I Getingedalen ligger det fortfarande snö som sig bör. Det är dock inget hinder, förkultivering kan göras både inomhus under extraljus, i husets soligaste fönster eller i kallväxthuset.
Här görs ingenting på ett tag.
I kallväxthuset blir det 17° under soliga dagar och på nätterna stannar det på nollan. Om det skulle bli minusgrader är det inget hinder. Min vintersådd består av fröer som klarar kyla. Till och med när de har grott så kan skotten klara så lite som sju minusgrader.
Man måste förstås tänka på vad man sår men de flesta sorters kål, sallat, spenat, asiatiska bladgrönsaker, dill och en del annat har inga problem med kyla. Man kan tänka så här: om växterna fröar av sig på hösten och fröerna klarar att ligga ute hela vintern för att sedan gro på våren – då klarar de även vintersådd.
Vad är vitsen med att vinterså? Förutom att det inte tar så mycket plats inomhus så finns det flera andra vinster.
1. I ett växthus får plantorna maximalt med naturligt ljus, ingen extrabelysning krävs.
2. Plantorna ränner inte iväg och blir gängliga, kylan håller dem knubbiga och starka.
3. Vattning kan göras medelst snö. Genom att lägga snö på jorden, gärna på kvällen när det är kyligare, så smälter denna långsamt och vattnar skonsamt.
4. Plantorna kan användas på flera sätt; antingen som förodling till tidig utplantering eller också till konsumtion av tidiga grönsaker.
5. Plantorna behöver inte avhärdas.
6. Det finns inga skadeinsekter så här års. Varken kålmal, kålfjäril, sniglar eller jordkoppar har vaknat. Om man använder plantorna till utplantering så blir detta extra påtagligt. När ohyran kommer så är plantorna så pass stora att de står emot eventuella angrepp.
7. Tidig odling genererar tidig skörd vilket lämnar plats åt en ny sådd redan på försommaren.
Jag har aldrig gjort detta förut men efter att ha läst massor om det så tog jag tag i saken. För den som saknar kallväxthus funkar det lika bra i genomskinliga plastbackar. Skillnadens Trädgård och Ulla Hasselmark beskriver det på ett tydligt sätt i länkarna (klicka på namnen).
En bra tabell som visar att vissa saker kan sås i väldigt kall jord ser du här:
Tack till den som publicerade denna tabell i ett odlarforum på Facebook. Det verkar som om det är Lindbloms Frö som är källan.
Förra veckan var jag på Farbror Gröns föreläsning i Östansjö. Jag är glad att jag åkte dit men för mig som läser hans blogg regelbundet, följer hans podd slaviskt och hämtar recept från hans hemsida då och då så var det inte så mycket nytt. Fast det var kul ändå. Det blir liksom lite köttigare när utläggningarna blir längre och det finns chans att ställa frågor.
Farbror Grön verkar vara mannen som alla vill ha just nu. Igår var jag på Granngården men jag stod emot alla pryttlar som stod förföriskt uppdukade på trädgårdsavdelningen. Jag kom hem med en påse hundmat och en gratistidning.
I denna gratistidning fanns det så klart ett stort reportage om Farbror Grön iklädd kläder från Granngården.
Hämta ditt eget gratisexemplar av “Grannliv” om du har vägarna förbi Granngården.
Just nu töms förråden på mat från förra årets skörd. Rödbetorna och vitlöken tog slut i veckan. Rödbetorna skulle ta slut nu men vitlök har vi inte behövt köpa på flera år. Vi fick en usel skörd i somras.
Ett av recepten som jag tog till för att göra tabberas på rödbetorna hittade jag i Vegourmet (den absolut bästa vegetariska mattidningen enligt mig).
Min favoriträtt för tillfället.
För att slippa handla mat så försöker jag odla på köksbänken. Så här ser det ut just nu:
Från vänster: odling av skott (ärta, bovete och chia), en mynta från affären som jag håller vid liv, en stickling från en apelsinplanta, groddburkar, en tallrik med förgroddning av rankspenatfrö och ett tråg med chiaskott.
Att odla skott av ärta, chia och bovete i samma tråg är inte så smart. De blir så olika höga och kluriga att skörda.
Grodda kan man göra i vilken burk som helst med ett tygstycke och en gummisnodd men dessa burkar gör saken så mycket enklare. Den till vänster innehåller ingen plast vilket är bra för den som vill slippa sånt. Det gröna locket till höger är av plast men den lilla gröna flärpen gör att tråget lutar perfekt när vätskan rinner ur.
De plastfria groddburkarna hittade jag hos Renée Voltaire. Metallställning och keramikfat ingår.
Det här groddtråget är av plast och i det odlar man utan jord. Det är extra bra till fröer som bildar gelé runt sig; chia, krasse, basilika, linfrö, rucola och senapsfrö. Tråget hittade jag på Nelson Garden.
Det kommer rötter på några få dagar.
Det där som ser ut som en använd blöja med flugskit på en tallrik är tvärtom något väldigt dyrbart. Bland det käraste jag har just nu. Det finns iallafall ingen annan i hushållet som får sådan ömsint omvårdnad som denna blöja just nu.
Rankspenat. En av de lättaste växterna att odla men en av de svåraste att få igång. Icke att förväxla med Malabarspenat vilket är en tropisk annuell. Rankspenaten är en tålig och perenn klättrare som blir en stor, yvig buske där den får fäste. Eftersom det är en perenn så behöver den automatiskt mindre vatten, mindre gödning och kommer tidigt. Perenn mat är framtiden.
Den är godast på våren och försommaren men det är också då vi vill ha de perenna grönsakerna. Senare på säsongen kommer ju de ettåriga grönsakerna och tar över.
Hur som helst så ska de små fröerna vara rackarns svåra att få att gro. Genom att ta så färska fröer som möjligt (jag köpte mina av en person via en Facebookgrupp) och låta dessa få en så naturlig livsmiljö som möjligt så har jag alltså fått några att gro. Den naturliga behandlingen innebar stratifiering, alltså köldbehandling, vilket jag utförde i kylskåpet.
Några dagar i fukt och kyla och sedan några i rumstemperatur och där var de – groddarna!
Hallelujamoment!
Dessa små groddar förde jag försiktigt över till en kruka med jord och jag tror banne mig att jag såg ett skott sticka upp i morse men det får bli en cliff hanger till nästa vecka. Då kommer jag även att skriva om vitsen med att skynda långsamt.
Må vårsolen värma din näsa.