Fläder! Jag har aldrig kunnat skörda egen fläder förut men i år var busken tillräckligt stor och stark för att blommorna skulle kunna plockas och det gjorde jag förstås.
Ena veckan rabarbersaft, andra veckan syrénsaft och nu fläder. Saft är jag helt självförsörjande på. Har inte behövt köpa någon sådan på flera år. Dessutom har repertoaren utökats och frågan är om det inte blir saft på svarta vinbärsblad senare i sommar. Vill verkligen prova denna spännande dryck.
Mitt bästa flädersaftrecept finns här. Jag gillar recept där man löser upp sockret i vattnet innan man blandar ihop allt. Dessutom vill jag skriva att ni måste använda ekologiska citroner. Måste.
Bild lånad från Farbror Gröns blogg.
Jag har hittat en ny stjärna på grönsaksodlarhimlen. Farbror Grön, eller Johannes Wätterbäck, har en filosofi som är väldigt tilltalande. Dessutom är han en bra inspiratör, har en fin blogg och verkar vara en duktig entreprenör. Han bloggar, föreläser, driver projekt, samarbetar och skriver böcker. Iallafall en bok. Den står på min önskelista.
Farbror Grön har också skrivit ett blogginlägg om fläderchampagne, det verkar spännande och enkelt. Måste nästan prova.
Fredag och lördag bjöd på rikligt med regn. Jag är ytterst tacksam. Det växer sakta i grönsakslanden och jag ser att jordgubbarna är törstiga. Mörka, sega och små. Att vattna med brunnsvatten bär mig emot och det uppsamlade regnvattnet har tagit slut för länge sedan.
Funkia och regn är en oslagbar estetisk kombo.
Regniga dagar passar det utmärkt att lyssna på trädgårdsradio. Odla med P1 är fortfarande ett favoritprogram där jag snappar upp ett och annat matnyttigt. Till exempel ska citronmeliss, lavendel och isop verka avskräckande på diverse ohyra. Löss och mal ogillar dessa vackra örter och när jag tänker efter så har jag nog aldrig haft några skadedjur i örtagården. Där växter alla dessa väldoftande växter.
Ett annat tips som jag har fått är att odla vitlök på ett annat sätt. Om vitlöken sitter utspridd lite här och var så funkar dessa som avskräckande element på en del skadedjur. Allt från rådjur till småkryp. Eftersom vitlöken planteras på hösten så gäller det att planera. Redan i oktober tvingas jag tänka till hur mina odlingar ska se ut kommande säsong. Kanske inte så dumt?
Jag har en smulgubbsplanta i örtagården. Den har spridit sig på ett trivsamt sätt och funkar både som marktäckare och kantväxt.
Dessutom blir det väldigt mycket bar jord i en vitlöksodling, iallafall hos mig. Bar jord är inte till någon nytta alls, tvärtom, så på detta sätt borde jag även komma undan det problemet. Vitlök är till exempel perfekt att samodla med jordgubbar.
Apropå jordgubbar, de ska tydligen inte ha så mycket kodynga som jag har trott. Dessutom mår även denna godsak bra av en näve aska. Detta har jag läst i ett lärorikt blogginlägg av Farbror Grön.
Bacillus Thuringiensis. Ett KRAV-märkt bekämpningsmedel mot larver. Godkänt för ekologisk odling. På marknaden går den under namnet Turex. Förra året använde jag skyddsduk för att få behålla min kål. I år provar jag Turex. Man sprayar på undersidan av bladen och det bör förstås göras i torrt väder för att sitta kvar. 5-7 dagar senare måste proceduren upprepas.
Det verkar funka. Men med tanke på arbetsbördan med att vända alla blad, spraya dessa och att dessutom upprepa behandlingen… det blir kanske duk nästa säsong trots allt.
Det är banne mig i princip omöjligt att odla kål helt utan skydd.
Till vänster en kål som jag inte vet riktigt vad det ska bli av. Någonting åt grönkål eller palmkål tror jag. Till vänster rödbetor. Man ser att kålbladen är lite angripna medan rödbetor inte verkar ha några fiender över huvud taget.
I år är det osedvanligt mycket kålmal. Dessa är små och lägger nästan osynliga ägg på kålbladen. Larverna som kläcks är ljusgröna, 5-10 mm långa och 1-2 mm tjocka. Små alltså. I samband med att alla blad vänds så kan man passa på att plocka bort de larver man hittar.
Turexbehandligen för alltså med sig två olika typer av larvbekämpning; mekanisk och kemisk
Kålmal äter även på andra blad i trädgården, till exempel blomsterkrasse. Därför är det är värt att odla blomsterkrasse lite här och där. Den drar till sig ohyra som hellre får käka på min krasse än min kål.
Senare på säsongen kommer kålfjärilen. Den är större och så även larverna. De är lätta att se och plocka bort. Turex hjälper även mot dessa.
En annan liten skadegörare är jordloppan. Den syns knappt men det är den som gör hål i bladen på dina rädisor. Det gör ju inte så mycket, det är ju roten man vill äta, men den gillar alla rädisans släktingar också, de korsblommiga. Ruccola och kålväxter till exempel.
Information om korsblommiga växter hittas på skogsskafferiet.se, en jäääääättebra hemsida om allt det ätbara i vår vilda natur. Du anar inte hur mycket vi missar.
Jordloppor gillar inte aska eller fuktig jordyta och jag har sett att dessa två naturliga bekämpningsmedel gör skillnad.
I år har jag dock inte haft så många lusangrepp. Peppar peppar. Limringarna runt fruktträden verkar göra nytta och i övrigt har jag nog bara haft tur. Än så länge. Inte ens på flädern har jag löss, den som annars är trädgårdens största lusmagnet.
Limring. Mina varmaste rekommendationer.
Den första krukan koriander är skördad och det är min finaste skörd någonsin. Jag gillar nog bladkoriander bäst. Måste komma ihåg exakt vilken sort detta var. Koriander är skördeklar på tre veckor om den får bo i växthus. Därför sätter jag flera krukor med några veckors mellanrum. Hacka ner och frys in för vinterns asiatiska måltider. Lägg den i glasburk annars smittar den allt annat i frysen.
Min finaste koriander ever.
Basilikan har jag också börjat skörda. Om man klipper smart så kan man ta från samma planta hela säsongen. Bladen fryser jag. Då behåller de sin smak.
Rädisor och spenat är också skördat och lämnade nakna jordytor efter sig. Där sår jag sådant som inte behöver så mycket tid men som inte heller mår dåligt av ljus och värme (rädisor och spenat går i blom om de sås nu). Det blir snabba sockerärtor, mer ruccola och mangold. Hade jag haft frön till asiatiska bladgrönsaker så hade jag sått det. Hittade en påse med bockhornsklöver. Den ska vara snabb enligt beskrivningen så jag testar det.
Mangold är otroligt lättodlat, saknar i princip fiender, går att skörda både som späd och stor, lätt att lagra i förvälld och fryst form samt är väldigt användbart i matlagningen. Heja mangold!
I min jakt på fler användningsområden av rabarber så har jag nu gjort ett storkok av rabarbersirap. Den tänker jag ringla på glassen, på frukostyoghurten och blanda drinkar med. Här om kvällen gjorde jag Frozen Rhubarb Daiquiris vilket inte var sista gången.
Rom, sirap, is och lime mixades och hälldes upp till en skummande, solnedgångsrosa sommardröm. Hann inte fotografera.