Okej, spenaten är skördad och så här gör jag:
Den blommar. Ingen idé att låta den växa vidare.
Jag skördar en liten bit upp från jordytan. Minus: jag offrar några blad. Plus 1: jag får ren spenat och slipper sköljmomentet. Plus 2: Spenaten fortsätter att växa (men den brukar gå i blom direkt så det blir en rätt ynklig skörd). Förmodligen kommer jag att så nya frön istället.
En dryg handfull går ner i det kokande vattnet. Jag kollar snabbt över knippet efter ohyra, fågelbajs och jord men, peppar peppar, jag ser sällan något sådant. Jag är förskonad från mördarsniglar dessutom. Jag kör stjälkar, blommor och blad, rubbet smakar gott.
I kastrullen blir den stora knippet inte så stort längre. Den eventuella ohyra som kan ha följt med dör kannibaldöden.
Två minuter i kokande vatten, sen fiskar jag upp grönsakerna med hålslev och det får rinna av i durkslag. En del säger att man bör byta kokvatten mellan knippena eftersom spenaten avger oxalsyra men det struntar jag i. Det kan inte handla om stora mängder.
Allt svalnar och torkar på handduk innan spenaten packas i plastpåsar som jag suger luften ur och plattar till. Då tar de minst plats i frysen och tinar snabbt när man plockar fram dem.
Häpp så har vi en massa smaskens till vintern.
Och så avslutar jag med några fina icke-spenat-bilder bara för att det inte ska bli så enahanda.
Som jag skrev senast: blomsterbönan börjar klättra på störarna vilken dag som helst. Som en orm.
Vi kommer aldrig att få ihop en liter jordgubbar eftersom vi äter upp dem i takt med att de mognar.
På ängen där lupinerna växte förut har rallarrosorna tagit över. Jag vill ha vit rallarros! Nån som vet var jag kan hitta det i Örebro?
Varken mina största eller mest speciella tomatplantor men jag gillar bilden. Växthusljuset.
Just nu är jag i Värmland på äventyr. Att åka hemifrån ett par dagar när trädgården är i denna fas är spännande. Det hinner hända så mycket. Dessutom hoppas jag att jag har med mig lite fina foton därifrån eftersom jag ska hälsa på några med stor och smakfull trädgård!