Hehe… hittade en artikel här om dagen som fick mig att skratta. Visst, det blir alltmer trendigt att odla sin egen mat och är man hard core så skaffar man sig även kunskaper i de vilda växternas rike. Vad är ätbart? Vad är njutbart? Vad är giftigt?
Att nässlor är en delikatess är ingen nyhet. På denna obehagliga ört har det kokats soppa i många år och den är dessutom näringsrik. På senare år dyker den dock upp i fler sammanhang än soppa. Pesto, smoothie och torkad i müslin är inte ovanligt alls. Man är modern om man har druckit nässlor till frukost. Stefan Sundström odlar till och med nässlor. Det berättade han om i radiopodden Grönsakslandet som jag länkade till i mitt förra inlägg. Det känns överdrivet i mitt fall. Jag har fullt av nässlor runt komposten och i hallonhäcken.
Nåväl, artikeln som fick mig att skratta högt handlade om kirskål. Ett av de bångstyriga ogräsen som alltid återkommer i trädgårdssamtal, bloggar och andra forum. Hur får man bort eländet? Att kirskål är ätbart är ingen hemlighet, kanske ingen delikatess som nässlan, men näringsrik och god – inget snack om saken – MEN att den skulle hamna i grönsaksdisken för 600 kronor/kilo känns helt galet!
Jag har ett kungarike av kirskål och jag säljer gärna bladen för 300 kronor/kilo. Kom och köp! I år har jag faktiskt bestämt att ta hand om en del av det. Jag är storkonsument av spenat och istället för att köpa frö, så dem, rensa ogräset, vattna och pyssla om så tänkte jag dryga ut vinterlagret i frysen med kirskål. Hälften av varje i vintersoppan liksom.
Bild lånad från Sydsvenskan (från ovan nämnda artikel)
Jag lovade att redovisa ett par saker i detta blogginlägg.
1. Experimentet med de manchuriska valnötterna.
Det gick inte alls. Manchuriska valnötter som har legat ute en hel vinter gror inte. De är stendöda. Men fina.
2. Tomatplanteringen.
Nästan ett fiasko i år. Under ett kritiskt skede i plantornas liv hamnade de på en undanskymd plats i både våra hjärtan och vår bostad. Ingen bra start för en tomatplanta. Detta har fått dem att protestera genom att inte växa. De är fortfarande ynkliga. Pinsamt små. Dessutom är jag lite fundersam på om tidningspapperskrukor verkligen är så bra. Man måste vattna superofta. Plast har sina fördelar. Ni får ingen bild, det är så sorgligt alltihop.
3. Den gigantiska murgrönan från Burges i Strängnäs.
Jo men kanske. Skotten har iallafall inte dött och faktum är att några av dem har bildat rötter där nere i den mörka vasen. Läs mer om murgrönans ursprung här.
4. Älgbesöken.
Ett glädjebesked mitt i allt elände är att jag inte har sett en enda älg sedan jag hängde upp rå-väck och tvålar i trädgården. Slump?
Andra saker som sprider glädje i min kropp är följande:
The Sparris med familj. Nu är de längsta stjälkarna skördeklara! Låter man dem växa vidare blir de träiga och trista.
Vilda violer behagar täcka ytan där plymspirean satt. Ett klart lyft för just den platsen.
Jag bor inte riktigt vid vägs ände, världen forsätter även bortanför vår infart.
Den 24 maj är det Trädgårdsdag i Karlslund och det låter som ett typiskt arrangemang för mig men jag råkar vara uppbokad med andra spännande saker just då. Gå dit, jag tror det blir bra.