I söndags var det öppet hus på Älvtomta koloniområde. För en gångs skull var tajmingen perfekt så jag åkte dit. Ångrar inte en sekund. Tvärtom, jag längtar nästan tills jag får ha en egen kolonilott.
100 år nästa år!
Förmodligen är det en gräset-är-alltid-grönare-på-andra-sidan-situiation. Många som har en kolonilott skulle kanske vara avundsjuka på min trädgård men det händer att jag ibland önskar att min trädgård inte var så stor.
För det mesta är jag dock väldigt lycklig över att jag får leva och bo precis där jag är. Nyper mig i armen då och då för att påminna mig själv om hur bra jag har det.
Det kommer dock en dag då jag måste skiljas från Getingedalen. Jag hoppas att jag inser detta i tid så att jag hinner skaffa mig en kolonilott som jag kan njuta av när jag blir äldre. Alltså fy bubblan vad fint det var!
Idyll på idyll…
Inspiration och färgprakt. Kanske är detta den bästa tiden i trädgården…
Färgskalan…
Klematis på rostig armeringsmatta. Hur fint som helst.
Gillar de olika bladformationerna och den förvridna stammen i bakgrunden. För att inte tala om irisarna…
Lin! Släng ner vanliga linfrön i jorden och du får detta sköna resultat.
Älvtomta koloniförening fyller 100 år nästa år och här är lotterna lite större än på andra koloniföreningar i Örebro. Det står en liten stuga på nästan varje lott och dessa är förstås väldigt olika. Storlek, design och skick skiljer sig åt men som min sambo sa; tänk att kunna byta hela panelen på sitt hus på en dag. En kolonilott skulle vara den perfekta nedtrappningen när man inte längre pallar 6500 kvadratmeter och ett hus som kräver skylift när det ska målas om.
Markplätten arrenderas av föreningen som i sin tur arrenderar den av Örebro kommun. Stugan köper man och i nuläget kostar dessa 50 000 – 200 000 kronor. I stugan finns varken vatten eller el men grill, gasol och solpaneler är tillåtet och vattenposter finns längs vägarna. Fräscha toaletter och dusch finns på området.
I love it.
Stugorna varierade i form och färg.
Lotternas planlösning var helt olika. Både beroende på ägare men också på placering på området.
Att dricka sitt morgonkaffe under ett gammalt äppelträd. Gärna för mig.
Tänk att inte ha större odlingar än att man hinner med att pilla på varenda planta under en och samma dag.
Det var naturligtvis inte bara perenner som odlades. Köksträdgårdarna duggade tätt och pallkragar var populärt.
Potatisen i hinkar som en center piece mellan kragarna.
Många varianter av ställningar för fiberduk finns det. Elrör och klädnypor är smidigt men färdiga tält med perfekt passform för en pallkrage finns också.
Nät för att inte fåglarna ska äta upp jordgubbarna. Potatisen har kommit längre än i Getingedalen.
Esteten målar sina kragar i en stilig kulör.
Hembyggda odlingslådor med personlig form ger spännande karaktär. Gamla fönster ger skydd och växthuseffekt.
Vallört, hatad och älskad. Detta såg ut som den som sprider sig helt galet men samtidigt tycker jag att den är fin. Dessutom är den oslagbar som gödsel.
Mörkröd vädd. Vanlig, vild, lila vädd är en favorit men denna är ju som en juvel…
Förmodligen den äldsta syrén jag någonsin har sett. Och levde gjorde den. Kanske är den planterad när området bildades för 99 år sedan?
Skönt med kommunalt vatten. Just nu är jag i stort behov av REGN eftersom det är snustorrt i trädgårdslanden. Med egen borrad brunn och väldigt gammal och trött vattenpump så slösar jag inte med dropparna.
Attans att det inte syns bättre men dessa prästkragar var rosa.
Pionens tid. Maximal tajming. Den ena pionbakelsen efter den andra visade upp sina aptitliga skrudar.
Denna oändliga mångfald av pioner…
En del har en enklare uppsättning av kronblad men är å andra sidan stora som en handflata.
Även om detta kanske är den allra vackraste tiden för att visa upp sin kolonilott så tror jag att andra tider gärna konkurrerar om förstaplatsen. Den 17 juli, 14 augusti och 11 september står dörrarna åter öppna till Älvtomta koloniförening. Ta chansen. Gå dit.
Var är kön? Jag vill säkra min kolonilott till den dag då jag måste trappa ner.