Jag hörde en föreläsning för några år sedan. Den handlade om mat och hållbarhet. Hur kan vi genom vårt ätande bidra till att jordens resurser ska räcka längre?
Föreläsningen gjorde intryck på mig. Ibland är det tillfälligheter. Föreläsaren var bra. Vissa ur publiken ställde lämpliga och intressanta frågor som fördjupade föreläsarens resonemang. Jag var i en mottaglig fas i livet och förmodligen var dagsformen god. Jag minns väldigt mycket av innehållet.
Det finns stora och starkt vägande skäl till att välja så lokalproducerad mat som möjligt. Transporterna kostar pengar som läggs på varans pris och ofta är de inte heller vänliga mot miljön. För att överleva långväga frakt har dessutom många produkter behandlats med tvivelaktiga medel.
En sak som föreläsaren uppmuntrade oss till var att byta ut våra citrusfrukter mot närodlade C-vitaminkällor. Så gott som alla citrusfrukter odlas utomlands, transporteras långt, väger ganska mycket och är i många fall besprutade för att behålla sin fräschör.
Några av de källor till C-vitamin som vi kan odla själva eller åtminstone köpa närproducerat är havtorn, vitkål, nypon, paprika, persilja, nässlor och, inte minst, svarta vinbär.
Svarta vinbär. Bra skörd i år. Stora och spänstiga bär.
Svarta vinbär är nästan överlägsna (havtorn är svårslaget) som vitaminkälla och enligt mig ett av de godare trädgårdsbären. Nja, jordgubbar är kanske godare men svarta vinbär odlar sig nästan själva.
Därför är jag ganska noga med att plocka mina svarta vinbär. De röda har jag inte lika stor användning av. Och jag tror att vi har hittat en bra plats för en svart vinbärshäck då jag vill ha fler av dessa buskar. För varför skulle man inte använda bärbuskar som häckväxt och kombinera nytta med närodling? Svarta vinbär är svåra att ta död på och de utsätts sällan för skadedjur. Bladen är bra till te och saft och busken är lätt att föröka med sticklingar och avläggare.
Det hållbara perspektivet ligger också bakom min drivkraft att odla min egen mat. Det finns fler orsaker förstås men att jag inte bidrar till tunga och långa transporter, håller mina matkostnader nere och äter garanterat obesprutad mat är oerhört tillfredsställande. Trädgårdsskötsel är också friskvård för mig och jag vet inte om den mentala eller fysiska hälsan drar mest nytta av mina timmar i The Garden.
Här kommer en blandning bilder som sammanfattar dagsläget i Getingedalen.
I gruset intill husgrunden syns det vilka penséer som har suttit i lådan 2 meter upp de senaste åren…
Egen lök. Blasten är också väldigt god. Den handgjorda super-duperkniven säljs i Getingedalens butik.
Koriander är lätt att odla i växthus. Behåller mycket smak om man fryser den men bör förpackas i tät burk för att inte smitta annat i frysen.
Det satt en rosbuske på tomten redan när vi flyttade hit. Det visade sig vara Minette, en gammal svearos med ljuvlig klassisk doft. Dessvärre är Minettes knoppar regnkänsliga. De ruttnar vilket syns till vänster.
Salvia och isop. Salvia är lätt att använda men isop är mest vackert.
Massor av blommor på bondbönorna. Hoppas det blir bönor av åtminstone hälften.
Experimentraden med palmkål/svartkål som växer helt utan skydd verkar trivas. Slutsats: Ingen täckduk krävs. Note to self: Nästa år ska jag sätta en rad ringblommor intill palmkålen. I mitt huvud är det supersnyggt.
Fågelbad och funkior i skuggpartiet mot skogen. Snart är det komplett.
Alice: Trädgårdens finaste äppelträd just nu. Perfekt klippt, helt utan ohyra och massor av kart.
Vy över Getingedalens örtagård.
Tur att Fru Flammentanz inte är lika regnkänslig som Minette.
Rosenbönorna börjar ta för sig på störarna. Porten kan snart göra skäl för sitt namn.
Indisk Fingerört. En favorit i perennarabatten.
Jätteprästkragar.
Sockerärtorna har bildat en mur på sitt klätterstöd. Som vackrast nu när den både blommar och ger skörd.
Min ambition att odla enligt potagermodell var kanske lite övermodig men om man skärmar av och bara tittar på en liten plätt åt gången så har jag lyckats. Här syns blomsterböna, spenat, schalottenlök och ringblomma. Övning ger färdighet.
Militäriskt raka rader av väääääldigt låååååångsam persilja och dill.
Fänkål! Jajamensan! Och i år ska jag skörda den tidigare. Förra året var jag girig och lätt den sitta kvar för att bli stor och det blev den. Men också grymt träig.
Morot och lök är en perfekt kombination. Löken håller morotsflugor på avstånd.
Vår dagliga skörd… Sallad, sockerärta och jordgubbar.
Rödbetor och potatis till middag.
Bon Appétit!