September har ju börjat väldigt fint. Härliga, sköna höstdagar som jag gärna tillbringar utomhus. Och utomhus måste jag nästan vara om jag ska samla ihop skörden. Själva poängen med odlandet liksom.
Idag blir det helt enkelt lite skördebilder. Vad händer just nu i trädgården?
Jag tog upp vitlöken för ungefär tre veckor sedan och sedan dess har den legat på tork. Det finns flera sätt att se om vitlöken är färdig men mitt bästa sätt är att kontrollera blasten. Om tre eller flera blad har vissnat så är den klar. Jag brukar också provskörda en vitlök för att kolla att den har ordentliga klyftor. Vitlök som blir kvar för länge i jorden börjar dela på sig och lagringsdugligheten blir sämre.
I år har jag varit riktigt duktig med gödslingen så min blast vissnade nästan inte. När kalendern visade mitten av augusti så skördade jag iallafall och det var tur för på en och annan vitlök kunde jag se hur det yttre höljet var borta och vitlöken höll på att ramla isär.
I år odlar jag hard neck, det betyder att stjälken är för hård för att fläta så jag klipper av lökarna som får lagras i nätkorgar istället. Dessutom tog jag undan tio präktiga lökar som jag ska använda som utsäde och sätta i november.
Så här såg lökarna ut innan jag ansade dem.
Älgarna har inte dykt upp än! Vi lade ju ett nät över ett träd med omogen frukt (Alice) men nu har vi flyttat nätet till trädet med superfina Aroma-äpplen istället. Alice hade mognat och var skördeklar, det såg vi på mängden fallfrukt. Det blir till att plocka fram fruktpressen vilken dag som helst!
Både den gula och den röda löken är skördeklar. Blasten ligger ner och har börjat vissna. Genom att ha tålamod och låta detta ske får löken ett ordentligt skal vilket ökar lagringslängden. Efter skörd ska löken torka innan man kapar blasten helt (eller flätar den vilket jag brukar göra). Torkningen är också ett sätt att öka hållbarheten.
Eftersom det är så fint väder så får mina lökar torka på täckmaterialet direkt i bädden.
Jag har äntligen hittat mängden för hur mycket lök som behövs i vårt hushåll. Det finns fortfarande 25 gula och 5 röda lökar kvar från 2020 så just nu är vi självförsörjande på lök!
För första gången försöker jag ta egna fröer på morot. Moroten är tvåårig och blommar inte förrän år två. Jag lät alltså några morötter sitta kvar i jorden över vintern och i våras började de gro och sedan utvecklades blommorna.
Jag hade hjälp av detta blogginlägg som guidade mig genom blommans olika stadier.
Morotsblomma. Med bara fem sparade morötter i jorden har jag haft en rik blomning hela sommaren, ja den pågår fortfarande. Ganska fint ihop med bondbönor och luktärter.
Efter lång tid började blommorna att vissna och bli ljusgröna men jag har lärt mig att fröer ska vara riktigt övermogna, torra och vissna innan de är redo att skördas.
Inte ens i det här stadiet går det att ta några fröer.
Men här! Här finns det mogna morotsfröer att skörda! Tur att jag hade läst bloggen så att jag förstod att egenskördade morotsfröer har små taggar, så ser de ju inte ut i fröpåsen.
Jag gjorde en liten bukett som ska hängas inomhus innan jag tröskar. Nu är det bara hålla tummarna för att dessa är potenta och vill gro i vår!
Apropå fröodling så kommer jag att skörda mina prasseltorra sockerärter när som helst. De har fått sitta kvar på plantan medan den har vissnat vilket brukar ge fina fröer.
När lokförare Bergfälts jätteärt ser så här sorglig ut brukar den innehålla de mest underbara små fröer som gror fantastiskt fint året därpå.
Samtidigt blommar en annan ärt, gråärten, för fullt. Den såddes sent för att sprida ut skörden och det har varit lyckosamt.
Den här gråärten blev tydligen över två meter hög och min klätterställning var klart underdimensionerad. Allt välte en blåsig dag och min räddning blev lite provisorisk. Men gråärten fortsatte att blomma!
Apropå blommor så njuter jag väldigt mycket av sensommarträdgårdens dofter och färger just nu. Solrosorna, endast 50 cm höga, har börjat blomma över men de är fortfarande coola och sidoskotten blommar ju för fullt. Har inte bestämt mig för om jag ska ta hand om blommor och fröer eller inte…
Jag vill alltid ha ringblommor någonstans i bäddarna. De är så fina ihop med kålblad, lök, persilja och sallat.
Fast egentligen behöver jag inte så några ringblomsfröer eftersom den självsår sig och dyker upp lite överallt.
Gurkorna är slutskördade och plantorna är nedklippta. Det är bättre att de får bli täckmaterial innan de möglar. Man vet ju aldrig hur mycket skörd man ska få men i år hade jag en planta med inläggningsgurka och det var alldeles lagom för vårt hushåll. Vi har gjort olika sorters smörgåsgurka och saltgurka och det kommer att räcka ett helt år.
Salladsgurkan Beit Alpha har gjort succé. Jag hade två plantor och det var rätt så lagom. Dessa kan ju bara ätas färska så det hade varit onödigt med fler plantor och större skörd.
Vårt växthus är ju inte skitstort men om vi klarar oss på tre gurkplantor per säsong så räcker det till.
Förra inlägget handlade om tomater men jag skördar fortfarande massor av tomater så här kommer en bild på ett stort fat med min bästa utomhustomat Sibirjak.
Det blir förmodligen ännu mer skörd i nästa inlägg. Vi hörs!
#tomater #BeitAlpha #ringblommor #omställning #rödlök #skörd #hållbarhet #gurka #odla #gullök #Getingedalen #äpplen #odling #köksträdgård #Sibirjak #morotsfrö #Alice #permakultur #solrosor #sockerärt #självförsörjning #självhushållning #Vitlök #grönsaker #gråärt #äppelmust #självförsörjande #fröodling