Det är smällkallt och snö. Som det ska. Det biter i kinderna och knarrar under skorna. Det gäller att hålla sig i rörelse när man är ute för att inte bli frusen.
Jag vill börja med att återkoppla till mitt förra inlägg där jag bland annat skrev om Malabarspenat. Jag har fått expertrådet att börja knipsa bladen på mina plantor – trots att de är små – för att de ska förgrena sig och sätta fart. Tack för det Maria! Jag tror att det blir perfekt snart när ljuset återvänder och växtkraften ökar överlag.
I senaste numret av Allt om Trädgård (en himla bra julklapp – tack!) så ser jag hur Annika Christensen också har Malabarspenat på fönsterbrädan. Så fint tänkte jag att det även skulle bli hos mig!
Ur Allt om Trädgård nr 2/2017, sidan 41.
Nu över till lagerstatusen.
Eftersom jag har en ambition att vara så självförsörjande som möjligt så berörs jag av mitt odlande året runt. Även januari engagerar men inte i form av grävande och jordiga händer utan genom analyser.
Potatisen tog slut lagom till jul men då var den å andra sidan fortfarande väldigt fin. Här har jag för dålig erfarenhet för att kunna säga om det var tur eller skicklighet. Var det sorten Amandine som var ovanligt lagringstålig eller var det min lagringsmetod som var lyckad?
Amandine är ju egentligen en tidig potatis. Om det finns någon skicklighet med i bilden över huvud taget så var det mängden. Jag satte lite färre knölar i år för att slippa kasta ruttna potatisar i mars.
Inte Amandine utan den andra sorten… var det Rocket? Någonstans har jag det uppskrivet. Måste bli bättre på det där med dokumentation!
För potatis har jag över huvud taget dåliga lagringsförutsättningar men källargolvet är åtminstone husets kallaste plats med stadig temperatur. Förutom farstun men där kan graderna variera. I en korg med många lager tidningar lyckades Amandine hålla formen. Frågan är om mängden var perfekt eller om jag hade kunnat lagra mer?
I övrigt har vi nog kvar av det mesta (som är lagringsbart). Färska morötter bor i en plastpåse i ovan nämnda farstu och ser fortfarande aptitliga ut. Tittar till dem då och då för att eventuellt kunna plocka bort de som börjar ruttna. Frågan är om lättillgängligheten bidrar till den goda formen? Om lagringen blir för krånglig och svåråtkomlig så tror jag varken att man håller koll eller använder grönsakerna i tillräckligt stor utsträckning.
Morötterna skördades förra gången det var snö. November?
I år satte jag 100 gula lökar och det är jag väldigt glad för. Finns inget som är så lättlagrat och lättillgängligt då de kan bo i köket i dagsljus och normal rumstemperatur. Och förvånansvärt nog så har jag fortfarande färska, saftiga och spänstiga tomater från egen skörd. Frågan är om det var en ovanligt bra sort (som jag kanske minns…) eller om det är något annat som har varit gynnsamt?
Flätor av gul lök och i bakgrunden en kvist med körsbärstomater som togs in i oktober för hängande eftermogning.
Tycker att detta är fantastiskt! Tomaterna är fortfarande i så god kondition trots flera månader av lagring i rumstemperatur.
På torsdag den 12 januari börjar en ny serie i TV4 som heter Mandelmanns Gård. TV4 är knappast först på bollen när det gäller denna spännande familj. Pernilla Månsson Colt tillbringade en hel säsong av Trädgårdstider på deras gård redan 2009 och det var nog då de blev kända för folket. Nu får vi se vad TV4 kan tillföra men Mandelmanns har alltid inspirerande projekt för den som är intresserad av självhushållning och ett besök hos dem är ett måste om man är på Österlen.
Herr och fru Mandelmann. Bild lånad från TV4.
Nästa gång ska jag skriva om chili. Mitt förhållande till chili är komplext och chiliodling är högaktuellt just i januari. Ungefär lika mycket som torr hud, snöskottning och tulpaner.
Comments