Häpp!
Idag har jag lovat att skriva om paprika så det ska jag göra. Dessutom hade jag förhoppningar om att bloggen skulle ha fått ett nytt namn och utseende till idag och så har skett. Tack för det NA!
Så här ligger det alltså till; i ganska exakt fyra år har jag trädgårdsbloggat för NA tillsammans med mina bloggvänner Ulf, Lena och Titti men nu har de avslutat sitt skrivande och jag är ensam kvar. Det var kul att samarbeta med dem men det känns kul att vara ensam också. Allt har sin tid.
Därför har vinjetten på denna blogg fått en ansiktslyftning och ny underrubrik som känns passande. Ulfs och Tittis inlägg ligger kvar i arkivet vilket känns både självklart och trevligt.
Nya vinjetten.
Getingedalens Gröna, till skillnad från Trädgårdsbloggen, kommer alltså nästan bara att handla om den ätbara trädgården. Om att odla för att äta. Om att odla så ekologiskt som möjligt, om hållbara lösningar i köksträdgården och om totala misslyckanden. Getingedalens Gröna kommer också att ha en förankring i NAs lördagsbilaga Bostadspuls vilket känns rätt. Jag odlar ju hemma på min villatomt så jag hoppas att andra inspireras till att göra samma sak.
En del av paprikaskörden från 2016.
Odla paprika The Getingedalen Way
En av de grönsaker som ingår i mitt standardodlande är paprika. Dels för att det är så enkelt (det får gärna vara enkelt), dels för att det är en av de värst besprutade grödorna i grönsakshyllan i affären. Att köpa ekologisk paprika är ett alternativ men de är ofta ganska dyra.
För mig i zon 5 är växthuset det enda sättet att odla paprika på men där funkar det å andra sidan väldigt bra. De kräver inga jättekrukor, ingen specialjord, klassisk gödning duger och normal vattning är gott nog.
Paprika är dock lite trögstartad. Det är bäst att förkultivera den så redan den 8 februari satte jag mina paprikafröer. Jag sätter flera fröer i samma kruka och är beredd att plantera om skotten ganska snabbt efter att de grott annars trasslar rötterna ihop sig.
Förkultivering av paprika anno 1 mars. Några har grott, andra inte. Analys: en del fröer var äldre, kanske för gamla. En del andra fröer kan vara mild chili och dessa är lite kinkigare. Allt står under lysrörsbelysning 14 timmar/dygn för att inte bli för rangliga. Lock medför mer värme vilket ogrodda fröer gillar. Gamla frukt- och grönsakstråg från mataffären är perfekta lock.
Trögast av alla: frigitellon. Italiens svar på Spaniens padron. Gamla fröer och kanske en chili. Låga odds för denna tyvärr.
Runåbergs är otroligt generösa med information på sin hemsida. Denna tabell lärde jag mig att använda förra året på utbildningen. Här syns aktuella temperaturer och tider för olika frösorter. Paprikafröer kan inte lagras längre än 4-5 år och mina äldsta har nog passerat bäst-före-datum för länge sedan.
Först kommer hjärtbladen men alla blad som kommer därefter kallas karaktärsblad. När plantan har fått två par karaktärsblad brukar jag plantera om dem.
Innan fröna gror vill sådden stå ganska varmt, gärna 20-25 grader, men när de börjar titta upp så vill de stå svalare, typ 15-20 grader. Att åstadkomma detta när fröna gror olika snabbt är lite knepigt (en negativ konsekvens av att sätta flera frön i samma kruka) men man får inte ta allt bokstavligt när man odlar.
Skotten måste få extraljus i början. Det är alldeles för dåligt med naturligt ljus för paprikaplantor nu. De blir väldigt långa, gängliga och sköra utan ljus. Letar febrilt efter solen. Paprikan kan dock planteras djupt när man omskolar den. Nästan hela stjälken kan sättas under jordytan och vips är gängligheten ett minne blott.
Marconi Rosso grodde snabbast. Ett ekologiskt frö från Impecta. Det blir konformade röda frukter av denna.
Strax därefter började Doe Hill och King of the North att gro. Doe Hill är en gul minipaprika från Hudson Valley Seed Library. King of the North är en pålitlig, klassisk och röd frukt från samma ställe. Jag lägger Vermikulit på toppen av mina förkultiveringar. Det håller jorden jämnt fuktig. Det är en helt naturlig mineral.
Det enda skadedjuret som brukar drabba paprika är löss. Den är faktiskt en riktig lusmagnet. Genom att duscha plantorna regelbundet och vara på sin vakt kan man förhindra angrepp.
Jag äter så mycket paprika som möjligt färsk så klart men det finns en gräns för hur länge den kan lagras i kylskåpet. Då gör jag fyllda paprikor och därefter hackar jag ner resten i bitar och fryser in. Efter frysning så kan den inte användas på samma sätt som färsk paprika men i många andra former. I wokar och grytor och i pestos och röror. En av mina bästa röror med paprika är denna:
Alltså vad är en bit? Jag brukar ta 1/3 paprika ungefär och sedan är det konsistens och smak som avgör om jag tar en bit till. Det här är ett ganska litet recept, gör dubbel sats på en gång! Och vad skiljer egentligen en röra från en pesto?
På onsdag den 8 mars är det föreläsningsdags! Har man bara en gnutta intresse av grönsaksodling så har man förmodligen hört talas om Farbror Grön eller Johannes Wätterbäck som han heter.
Foto från Farbror Gröns hemsida.
Johannes har många års erfarenhet av odling och gör det på flera sätt, i rabatterna runt sitt hyreshus, i pallkragar på ett tak mitt i stan och på landsbygden bland mördarsniglar och kålfjärilar. Farbror Grön bloggar flitigt, har skrivit en populär bok och gör podcasts tillsammans med Sara Bäckmo (Skillnadens Trädgård) som heter Två odlare emellan. Den är jättebra.
På Folkets Hus i Östansjö kommer föreläsningen att hållas även om det faktiskt inte står i inbjudan (se bilden).
Från Östansjö Plantskolas hemsida. Jag tar 100% avstånd från det alternativa språket…
Nästa gång tror jag att jag ska skriva om allt man inte behöver köpa men gör det ändå… och håll lite extra koll i bilagan Bostadspuls på lördag 4 mars!
Må det grönska under era lysrör.