top of page

Getingedalens Gröna

Rycket

Jag hade ett samtal med en kunnig trädgårdsmästare vilket fick mig att förstå ett och annat. Det är verkligen inte för sent att plantera nu! Tvärtom, det är en väldigt bra tid för det.


Så jag gick hem och satte igång direkt. Förutom att plantera mina egna grejer som hade blivit stående pga olika orsaker så fick jag några spännande presenter av trädgårdsmästaren. Sådant som kanske inte trivs hos oss men den som lever får se.


Och efter det kunde jag inte sluta. Både vitlök och ramslök åkte i jorden av bara farten.

Dagens blogg handlar alltså om höstplantering, lite skörd, en dokumentär och några tankar om framtiden, både den närmaste och den som tillhör nästa generation. Och det blir flera gråbruna bilder!


Vi har ett område på tomten som jag kallar gråzonen. Det är inte tomten som vi frekvent sköter, klipper och vistas i och det är inte skogen, den klassiska skogen med tallar och blåbärsris, utan det är området där emellan.

Här växte sly, högt gräs, rallarros, en och annan frösådd gran, kirskål och annat spännande. Men nu har min sambo röjt i området. Träd har tagits ner, det har eldats och trimmern har jobbat hårt. Fram kom en vacker bergknalle och ett nytt potent odlingsområde.


Här ska vi etablera en skogsträdgård!


Vad planterades?


En lind. Eller en skogslind om man ska vara petig (Tilia Cordata). Blommor, blad och frö är mycket användbart i köket och blommorna är väldigt populära hos bin. Vi har planterat trädet så att bina måste flyga förbi våra fruktträd när de rör sig mellan kupan och linden. Vet inte om det gör någon skillnad men det känns logiskt. Jag köpte linden på Åfallet

Skogsträdgård och det stör mig så otroligt att jag har glömt vad Elin sa när hon räckte över trädet. Jag måste maila henne.



Två vresrosbuskar av sorten Alba. Det här kan vara en invasiv art men det är mest på sandjordar. Det har vi verkligen inte i Getingedalen. Dessutom kommer de att växa i halvskugga vilket också begränsar spridningen. Jag vill ha tillgång till egna nypon och just vresrosen Alba skulle vara särskilt vacker. I min värld går alltid nytta framför skönhet men om man får det fina på köpet så tackar jag inte nej. Det kommer så klart att dröja innan jag får stor skörd på dessa men till dess finns det alltid massor av nypon i offentliga buskage att plocka.


Ja. Det var ju det här med gråbruna bilder. Två avlövade rosbuskar i november. Inte särskilt photogenique.


Två slånaronia grävdes också ner. Dessa står dock inte i skogsträdgården utan i ett bärbuskområde i norra delen av tomten. Här står redan två stackars svartaronia och vantrivs men jag tror att de saknar gödsel och kärlek. Bredvid dessa står det tre havtornsbuskar och stormtrivs så platsen kan inte vara helt galen. Havtorn är dock kvävefixerande och självförsörjande på näring vilket kan vara skillnaden.

En välmående svartaronia från studiebesöket på Åfallet.


Fyra plantor kantlök. En annan sorts gräslök helt enkelt. Dessa får bo i perenna löklådan tillsammans med klassisk gräslök, lite piplök, några egyptiska luftlökar, en planta Allium Quattro och en rad med kinesisk gräslök. Hoppas att de ska trivas tillsammans.

Egyptisk luftlök

Jag väljer en härlig bild på egyptisk luftlök från 2018 istället för något nytaget och gråbrunt.


En hassel som ska ge extra stora nötter. Jag fick den av trädgårdsmästaren. Det här är en utmaning av rang. Först och främst ska man få den att trivas. Det kan vara lite för kallt här uppe. För det andra måste den ha en annan hassel att para sig med men det har vi faktiskt. En som vi fick av vännen M som har stuga på Väddö där hasseln sprider sig som maskrosor.

Den växer och mår bra men de få nötter som den ger tas av fåglar och ekorrar. Och det är just utmaning nummer tre; att få behålla nötterna.


Två buskar getris. Det här var en nyhet för mig! Hade aldrig hört talas om getris förr men nu är jag stolt ägare till två olika. Den ena med klassisk gröna blad, den andra var tjusigt brokbladig. Den ska tydligen vara en riktig bimagnet så den är planterad enligt samma princip som linden i skogsträdgården. Vackert bladverk på hösten. Men det är självklart att det ska växa getris i Getingedalen. Eller hur?

Två nyplanterade buskar med getris. Inget filter i världen kan liva upp buskbilder i november.


En Mirabelle. Alltså en slags krikon (plommon). Kanske inte heller något som trivs i zon 5 men vi chansar. Trädet skulle kanske annars ha blivit kompost. Den är planterad i skogsträdgården.


Tre plantor karagan. Eller sibirisk ärtbuske. En ganska vanlig häckväxt så den är relativt billig. Dessa planterades i skogsträdgården i ett kluster ganska nära den blivande hönsgården. För baljorna med små miniärtor (ser ut som linser) som busken producerar är utmärkt hönsmat. Ibland sägs det även vara bra människomat med hög proteinhalt men det finns även de som menar att de är lätt giftiga. Under studiebesöket i mångfaldsträdgården i Stjärnsund påstods det att man kan äta dessa och enligt Giftinformationscentralen stämmer det. Karaganen är kvävefixerande. Sånt gillar vi.

Foto från besöket i Stjärnsund!


För att få dessa träd och buskar att trivas och etablera sig kommer vi att hålla undan ogräset medelst täckodling och gödsla ordentligt 2021-2022. Därefter vet vi hur det gick.


Skörd

Två av senaste veckans lyckade skördar var rosmarinen och shison, bladmyntan.


Det är stört omöjligt att få rosmarinen att överleva vintern här uppe. Jag har provat lite olika modeller men den är superkänslig. Därför skördar jag bryskt hela plantan och lägger på tork.

Det räcker med en planta rosmarin vartannat år egentligen. Den är så kraftfull i smaken att det går åt väldigt lite.

Nyskördad rosmarin.


Allt måste inte torka i den elektriska torken. Rosmarin blir jättebra i vanligt rumstemperatur. Om man har tid och utrymme. Den här investeringen har gjort torkningen mer platsbesparande, lite mindre missprydande och lite mindre dammsamlande. Du hittar den här. I vasen till höger har jag torkat “vitlöksblommor” som nu består av galet många minilökar redo för plantering.


En annan spännande skörd är shison, eller bladmyntan som den också heter. Vid ett besök på Gro, den enda restaurangen i Örebro som kan leverera genomtänkt vegetarisk fine dining, fick vi några spännande små blad strösslad över desserten. Det visade sig vara shiso. Nu har vi haft en kruka shiso i växthuset i sommar och vi håller på att lära oss dess användning. Fast snart kommer den att dö så de sista bladen kastade vi i torken. Den elektriska.


(Rosengrens serveras också utsökt vegetarisk mat med många genomtänkta parametrar men det är inte fine dining och den helhetsupplevelse som ligger i begreppets natur.)

Rödbladig shiso!


Shiso är tydligen väldigt vanlig i japansk matlagning. Läs mer här.

Bild från japansk mataffär 2018. Det var liksom lite svårt att handla i det här landet. Och det här lilla plastpaketet med tio blad var liksom lite gulligt. Nu inser jag att det kanske var shisoblad? Google Translate kan bara se att det står “stor”, “dimma” och var den är odlad.


Vitlök och ramslök

Apropå vitlök så sätter jag den nu. I år blir det två sorter; dels en köpt sort som heter Flavor (med engelskt uttal så låter det som en himla god sort!), dels egen skörd, en sort som har arbetsnamnet Klicki i brist på bättre vetande.


Nu har jag lärt mig att vitlök inte kan få nog av näring så jag preppade jordbädden med hönsgödsel och guldvatten. Jag tömde helt enkelt mina tunnor som jag använder till mina veckogödslingar under sommaren. Helst hade jag velat ha kögödsel, alltså ren kogödsel, men det verkar lite komplicerat att få ta på nu när Lions Kilsbergen har tagit coronapaus. Jag har hittat en kran i Lillkyrka… jag kanske ska lyfta luren och vrida på den?

När klyftorna är i jorden så täcker jag bädden med organiskt material och inväntar våren.

Alltså det är inte svårt att få tag på täckmaterial så här års. Egentligen skulle man hamstra för helt plötsligt har man för lite. Förutom att täcka jorden så blir det fin mull så småningom.


När jag beställde mina Flavorlökar från Klostra så klickade jag samtidigt hem 50 ramslökslökar (kan man skriva så?). Nu åker även de ner i jorden men pga slarv kan det vara för sent. Vi får se i vår.

Eventuellt döda ramslökar, vi får väl se i vår.


Jag har en liten ramslöksodling i skogskanten men den mår bara halvbra. Nu ska jag etablera en ny odling på en mer kontrollerad plats. Det är bara att hålla tummarna.


Bra dokumentär

Dagens dokumentärtips finns på Netflix! Den heter Kiss the Ground och är en utförlig, tydlig och stark genomgång av hur vi brukar jorden på vår planet. Vad som händer om vi fortsätter att missköta den vilket görs i 70% av fallen. Men också vad som händer om vi ställer om och tänker långsiktigt. Goda exempel utlovas!


Mycket sevärd. Se den, bara gört.


Om matsvinn kontra lägre avkastning

Det är helt galet att kasta bort mat. Enormt mycket av vår energi går åt till matproduktion och en stor del av koldioxidutsläppen kommer därifrån och så slänger vi 30% av maten!  Eftersom typ ingen behöver gå hungrig i Sverige så måste det betyda att vi producerar/importerar mer än vi gör av med.


Sätt detta i perspektiv till det faktum att ekologisk odling ger lägre avkastning.

Om man vill problematisera ekologisk odling så brukar avkastningen vara ett av de viktigaste argumenten men om vi lät bli att kasta bort 30% av maten så borde det ersätta den mängd mat som går förlorad på grund av att odlingen är ekologisk?


Jag skulle vilja ha hjälp att räkna på det här men det är så otroligt många variabler som måste in i ekvationen att jag blir alldeles yr i bollen.


Oavsett vad svaret blir så finns det andra anledningar att

  1. alltid handla ekologiskt

  2. aldrig kasta mat


Framtiden

Allt är inte inställt och skittråkigt just nu. Jag vet att odlingssäsongen 2021 kommer att hända oavsett pandemi. När man har lagt ner alla andra planer och drömmar så kan man åtminstone ägna sig åt att fundera på vilka fröer man ska beställa till nästa år.


På min lista står så klart shiso men även mer svartrot. Och idag läste jag om sallaten Cerbiatta som ska stå pall för riktigt många minusgrader och svängningar mellan plus och minus. Det vill jag plantera i augusti-september för att skörda under senhösten och vintern.


Både shiso, svartrot och cerbiatta finns hos Runåbergs. Smidigt.


Till nästa vecka har jag säkert fyllt på listan med ytterligare fröer.



bottom of page