Jag slutade förra inlägget med att skriva om te, brasor och kura skymning. Och visst blir det en del av den varan, mer än andra årstider, men den där vilan som jag trodde skulle infinna sig tack vare att jag stängde trädgården kan jag fetglömma.
Ni märker ju att det var två veckor sedan jag skrev sist och det är inte den takt jag egentligen vill hålla men om kalendern är full så är den.
Det handlar om flera saker: Dels märks det att pandemin (förhoppningsvis) sjunger på sista versen. Saker börjar hända igen. Människor vill träffas och man får umgås i stora sällskap och göra saker tillsammans. Evenemangen haglar och jag får ta emot kurssällskap igen. Nu ska vi ta igen för allt vi har missat.
Dels börjar det lacka mot jul. Högtiden då det säljs mer keramik än alla andra högtider. Det här tempot är jag inte van att hålla. Roligt men ovant.
Och lackar det mot jul så lackar det dessutom mot vinter. Och snö. Bilarna! Däcken! Byggprojekten! Allt måste ses över och förberedas för Kung Bores ankomst.
Fast det är ju ingen snö än. Det är faktiskt ovanligt varmt för årstiden. Så jag har räfsat löv. Världens bästa jordförbättring. Gratis och med inbyggd motion.
Och jag upptäckte att det fanns spenat kvar att skörda. Denna klipptes av, förvälldes och frystes in. En del hamnade i rätten Palak Paneer, en indisk klassiker med spenat, massor av kryddor och ostbitar.
Här finns ett recept. Rätten är lätt att veganisera genom att använda tofu istället.
Nu ska vitlöken planteras, förhoppningsvis skriver jag om det i nästa inlägg.
#omställning #spenat #hållbarhet #odla #Getingedalen #palakpaneer #höst #odling #jordförbättring #självförsörjning #självhushållning #räfsalöv #Vitlök #självförsörjande