Snart självantänder vi, odlingarna och jag.
Återigen har jag fjuttvattnat med det sista tunnor och tankar hade att erbjuda, bara för att försöka hålla vissa saker vid liv. Nu handlar det inte om tillväxt, bara livsuppehållande åtgärder. Krishantering.
Antalet kvadratmeter som får vatten har minskat. Jag ger upp ytterligare någon gröda för varje vecka. Löken behöver betydligt mer vatten för att växa till sig så jag får nöja mig med små lökar i år.
Att så nytt har jag också gett upp. Framför allt på grund av torkan och tillgången på vatten men också för att jag ska resa bort när mycket av detta ska skördas.
Jag hoppas verkligen att detta är sant.
Potatisen Maria, en tidig sommarknöl, är slutskördad. Blasten hade vissnat ner och det är ingen idé att potatisen ligger kvar i jorden, Maria ska ätas färsk. För att vara denna sommar är det en godkänd skörd.
Fördelen med torr jord är att potatisen är ganska ren.
Kompostpåsar har flera användningsområden!
Jag kan inte uppbåda någon sval plats men däremot en riktigt mörk. Vi har trälådor i skafferiet avsedda för just detta.
Som jag gillar detta skafferi!
Vitlöken är också skördad och ligger på tork i car porten. Efter skörd har jag tagit bort det yttersta jordiga skalet och klippt av rottrådarna. Mest för att allt ska hänga i köket och det blir mindre skräp och smuts om jag ansar dem.
Vi torkar snabbt och lätt i denna hetta.
Torkningen är nödvändig för att löken ska sluta sig och kapsla in varje klyfta. En otorkad vitlök kan antingen mögla eller gro. När de torkat 1-2 veckor kommer jag att fläta dem och sedan får de fortsätta att hänga i car porten ett tag till. Slutförvaring görs bäst i rumstemperatur.
En del vitlökssorter har väldigt hård blast vilket förhindrar flätning. På Klostras hemsida står det vilka sorter som är flätbara och detta är en sådan; Therador.
Flätningen är inte bara en estetisk grej, det är snarare en bonus. Flätad vitlök tar väldigt lite plats och får mycket luft runt sig. Fiffigt.
Den första tomaten har börjat växla färg. När detta händer brukar de andra komma efter med ketchupeffektsliknande hastighet.
Det verkar inte bara vara jag som drabbas av pistillröta på en del tomater i år. Tydligen är det ett tecken på kalciumbrist, ett ämne som normalt finns i alla jordar och gödningsmedel. Däremot så behövs det mycket vatten för att tomatplantan ska kunna tillgodogöra sig kalciumet. Ha. För att slippa detta ska man tydligen hålla sig till körsbärs- eller cocktailtomater. De får inte pistillröta.
Det går att skymta embryon till minikål i bladvecken på rosenkålen och jag är imponerad. Hur orkar plantan hålla på med detta? Jag skulle bli glatt överraskad om det blir något större att skörda.
Solceller känns helrätt denna sommar och nu har vi inlett installationen av vårt lilla bevattningssystem. Fortsättning följer.
Like a peas of art…
Drick, bada och håll er i skuggan.