I tisdags sändes en dokumentär på SVT som heter Sista skörden. Den visar vad som har hänt med våra jordar med den behandling de har fått under de senaste 50 åren. Det är inga muntra besked som ges men dokumentären försöker ändå att avsluta på ett hoppfullt sätt genom att visa på olika framgångsrika projekt.
Sista skörden är en 58 minuter kort sammanfattning av innehållet i utbildningen jag gick förra året. Man pratar om monokulturer, markpackning, vilka konsekvenser konstgödsel får och hur viktigt det är att vi tar hand om våra mikroorganismer.
En annan sak som jag lärde mig på kursen, och som även avhandlas i dokumentären, är näringen i maten. Den kommer i princip uteslutande från jorden så om vi inte sköter våra jordar så får vi inte heller någon bra mat.
Om man väljer perspektivet odla jorden istället för att odla grönsaker så har man kommit en lång bit på väg. Grönsaksskörden blir per automatik lyckad om jag har skött min jord.
Se Sista skörden. Den handlar om vår mat.
Jag är så glad att jag inte har förhastat mig. Det ligger fortfarande snö i Getingedalen och det är så skönt att konstatera att mina tomatplantor inte har ränt iväg och längtar ut. Jag har även varit återhållsam beträffande förodling av squash, kål, majs och en massa annat vilket känns otroligt bekvämt nu när snön fortsätter att falla och vårkänslorna endast är kortvariga.
I Getingedalen råder fortfarande vinter.
I mitten av april är dagsljuset tillräckligt långvarigt och starkt för att vissa växter ska slippa stå under lysrören. Chiliplantorna älskar söderfönstret i verkstan och några av dem blommar redan.
Jag har tre Black Jalapeno, inte för att det är någon favorit utan för att dess fröer behagade att gro, och de är först ut att blomma. Alltså det är inget fel på Black Jalapeno, det är en vacker lila-svart chili, men det hade varit roligt med lite större variation.
Eftersom det är fullt i mina söderfönster så gör fortfarande växtbelysningen stor nytta. Här står det mestadels tomater nu men även lite annat kul. Främst ser man skott av röd malabarspenat och i bakgrunden tronar en gammal kruksallat från mataffären. Efter att sista bladet ätits upp så planterade jag om stocken i rymligare kruka och satte under ljus och vips kommer ny sallat!
I vintras köpte jag sticklingar av grön malabarspenat som har vuxit ur sina krukor nu. Dags att plantera om och så fort nattemperaturen tillåter så får de flytta ut i växthuset. Malabarspenat kan tydligen växa flera meter på en sommar. Det är en tropisk värmeälskare och äts ungefär som vanlig spenat. Godast i tillagad form.
Det ska tydligen vara superlätt att ta egna frön och sticklingar av malabarspenat. Det betyder att man aldrig mer behöver köpa eller vara utan.
En orsak till att jag inte har förhastat mig är en anhopning av projekt som samtliga råkade hamna i april och maj. Å växternas vägnar kan jag kanske tacka dessa projekt för att inget har såtts för tidigt och dött frys- eller försummelsedöden.
Projekten kan till synes ligga långt från odlandet men vid en närmare titt så finns det faktiskt kopplingar.
Under Shopping på Landet gör man rätt i att besöka Asklövs Trädgårdsdesign. Och kanske mig?
Jag är en av utställarna i Älskade Lera på Bryggeriet i Nora. Förutom att jag tror att det blir en spännande utställning där allt är gjort av lera så har mitt verk en stark koppling till grönsaksodling…
Dagens sista rekommendation, och nästan namne med ovan nämnda utställning, är tidningen Älskade Trädgård. I det senaste numret råkar ni hitta ett reportage om mig!
