Maj 2018 kommer att gå till historien. Så himla härligt! Det var tre dagar mellan hägg och syrén och dofterna avlöste varandra. Det ena trädet efter det andra blommar, både prydnads- och nyttoväxter. För även om jag mest intresserar mig för det ätbara så finns det även annat i min trädgård och jag njuter av alltihop.
Tack vare värmen och de ljumma nätterna så vågar jag plantera ut både det ena och andra. Jorden har nått 20 grader och det går utmärkt att sätta ut bönplantorna. Det är bara majsen som står kvar i växthuset men jag tror att jag fegar i onödan.
En klassisk bondsyran som bodde på tomten redan när vi flyttade hit. Flera gånger har jag använt blommorna till saft men i år ska jag nog bara dofta och titta på dem. Jag har frysen full av saft.
Tre buskar bukettapel som jag fick av en vänlig granne. Jag tror att det är första gången den blommar. Underbara!
Späda skott av getrams lär vara ätbart men jag har dessa endast för att det är en sådan cool blomma. Mår bäst i skuggan.
Nu är det i princip fullt i lådorna, förodlade plantor har satts ut och frön har såtts. Humlen har redan nått två meter upp på linorna.
Förra året upptäckte jag sniglar för första gången. De var särskilt intresserade av min grönkål så då skaffade jag Ferramol, små pellets godkända för ekologisk odling. Det gjorde skillnad och jag har tack och lov inte så mycket sniglar.
Därför var jag beredd på att de skulle komma även i år. Det är fortfarande grönkålen som är populärast men mina pannlampsrundor innan läggdags gör skapligt stor skillnad. Jag klipper av dem på mitten helt enkelt. Dessutom flyttar jag liken utanför odlingslådorna eftersom sniglar är kannibaler.
Små grönkålsplantor är så sårbara och det har nog gått åt 4-5 stycken redan men jag har tillräckligt många kvar så jag är inte orolig. Dessutom har jag beställt mer Ferramol och Nemaslug (ytterligare ett effektivt och KRAV-godkänt snigelmedel) så att jag har beredskap.
Ynkliga små rödbetsplantor hade kunnat leva farligt om det inte fanns smaskigare grönkål i närheten.
Blomsterbönan Prizewinner växer i år i en gammal cementring. Ser ut att må prima.
Amarant äter jag som sallad men den är också väldigt vacker med sin rödlila färg.
Det har varit väldigt torrt men jag började samla regnvatten tidigt så mina tunnor och kubiktankar var fyllda i början av maj och det är jag mycket tacksam för nu. För att frön ska gro och plantorna ska växa så behöver de rätt så mycket vatten.
Helst skulle jag gärna ha en regndag då och då, för att jag ska slippa gå med vattenkannor, men nu regnar det inte och jag är extra glad för allt vatten som jag har samlat. Att använda brunnsvatten och att plåga vår gamla vattenpump känns inte hållbart.
Täckodlingen bidrar med väldigt mycket i dessa torra tider. Täckmaterialet gör en avsevärd skillnad och jorden håller sig fuktig betydligt längre än om den ligger bar, blottad för den starka solen.
Den tidiga potatisen Maria har grott och kanske, kanske att jag kan skörda de första om en månad. Alltså till midsommar…
Återigen har jag förärats med Kilsbergens mest fantastiska rabarber. Jag gör verkligen ingenting för att den ska bli så här, det är bara tur. Till höger skymtar vitlöks- och jordgubbsbädden.
Alltså denna rabarber. Man vill ju ta hand om den på något sätt men det är ju så mycket och det mesta kräver socker.
Rabarbersirap är bra, det går åt mycket rabarber, det blir inte så skrymmande resultat och man använder så lite åt gången.
Picklad rabarber är också gott. Finstrimla rabarberstjälkar så att det blir ungefär 5-6 dl. En mandolin är ett bra hjälpmedel. Gör sedan en 1-2-3-lag med lite fänkålsfrö och eventuellt lite chili, låt detta koka upp och häll sedan lagen i en burk med rabarbern. Inom ett dygn är det klart och det håller sig länge i kylskåp om man använder rena bestick.
1-2-3-lag:
1 dl ättika (12%)
2 dl socker
3 dl vatten
Nypicklad rabarber.
Rabarbercurd ska jag prova i år och dessutom flädersaft med rabarber istället för citron. Visserligen blir det ännu mer saft i frysen men denna är jag så nyfiken på.
Piplöken har redan fått blomknoppar men stjälkarna är fortfarande fullt ätbara. Dessutom kan man skymta nya bebisplantor både till höger och vänster om bamsen i mitten. Skulle kunna ha en kvadratmeter med piplök. Eller tre.
Alltså den där fula plastkanten måste bort!
I växthuset börjar det bli ordning och lite mysigt igen. Tills nu har det fyllt andra, praktiska, funktioner. Värdefull lagringsplats åt purjolöken, vintersådd av spenat, ruccola och vintersallat, förodling av kålväxter och avhärdningsplats åt en massa olika saker men snart är allt detta borta, planterat på sin slutliga plats, och vi kan återta vår sköna kvällshörna. Dagtid vill man inte vistas där inne men kvällarna kan förlängas avsevärt om man kryper in i växthuset.
Jag kanske ska skriva mer om växthuset i nästa inlägg?