Idag har jag lovat att publicera ett recept och det ska jag hålla. Jag beskrev det som ett gröna-vågen-recept, och det kanske man kan tycka, men jag vill hellre beskriva det som ett recept för oss som tar omställningen på allvar.
Ibland kan man göra en historia kort men jag tänkte redovisa den långa versionen. I början av mitt omställarliv, långt innan jag kände till begreppet, så gick jag på en föreläsning med Johanna Björklund, lektor på Örebro Universitet. Hennes forskning har fokus på hållbar mat och den som vill ha en utförlig beskrivning läser nedanstående kursiva text:
Johanna Björklunds forskning har fokus på hållbar mat. Den har en tvärvetenskaplig ansats med syfte att bidra till kunskap för en hållbar samhällsförändring. Hon har arbetat i båda ändarna av livsmedelssystemet, med systemansats för att studera och utveckla hållbara sätt att producera livsmedel i deltagardrivna forskningsprojekt och som följeforskare i utvecklingsprojekt kring miljö- och klimatanpassning av mat i offentliga storkök. Hon har arbetat med deltagardrivna forsknings- och utvecklingsprojekt som har haft fokus på frågor kring hållbar klimatsmart odling, biologisk mångfald på gårdsnivå, ekologisk vallfrö- och ekologisk tomatodling och utveckling av svensk agroforestry. Andra forskningsprojekt handlar om lokala distributionsnät som en drivkraft för ökad hållbarhet i lantbruket, och utvärdering av hållbart jordbruk baserade på lokala ekosystemtjänster i olika delar av världen.
Johanna pysslar helt enkelt med sådant som får mig att spinna.
Under föreläsningen, som hölls för riktigt många år sedan, berättade Johanna att vi bör välja mer lokalproducerad mat, alltså sådant som inte transporteras så långt, för klimatets skull. Om vi trots allt vill äta mat som har transporterats långväga så bör vi välja det som väger lite eller sådant som räcker väldigt länge.
Bra exempel på detta är te och kryddor.
Jag tyckte att Johanna hade en väldigt bra poäng, det var till exempel då som jag började att byta ut mitt ris mot inhemska spannmål.
Dagens recept är dock ett te. Det är klart att man kan göra gott te på mycket som växer i trädgården; mynta, svarta vinbär, nypon, hallon, johannesört och nässlor och det blir ofta gott, karaktärsfullt och smakrikt te på dessa örter. Men dagens tips liknar mer klassist te än något jag har smakat förut.
Ivan Chai görs på Mjölke, en av de vanligaste vilda blommorna i Sverige. Många kallar den Rallarros eller Mjölkört men det egentliga namnet är Mjölke (Chamaenerion angustifolium).
Jag har läst flera olika recept på detta te men de har alltid känts lite för krångliga eller ointressanta tills jag hittade Surtantens, Jenny Neikells, recept (hon finns på Facebook som Surtantens syrade).
Repa de gröna bladen av mjölke. Krama och rulla bladen mellan handflatorna så att fibrerna knäcks och växtsaften börjar titta fram. Packa bladen HÅRT i en plastpåse och sug ur luften. Förslut med påsklämma.
Bladen ska nu fermentera. Låt påsen ligga varmt och mörkt i 3-7 dagar, till exempel i skåpet ovanför kylskåpet. Påsen kan svälla upp under tiden, det är koldioxid som bildas. Om du öppnar påsen ska det lukta ensilage och lite fruktigt. Efter 3-7 dagar avbryter du fermenteringen och sprider ut innehållet för att torka. Använd en bricka och låt bladen bli knastertorra. (Om det bildas något vitt på bladen så är det jäst, inte mögel.)
Den kompakta och lite klibbiga bladbollen efter 4 dygns fermentering.
Bladen är utspridda på en torkolla. Otroligt angenäm och fruktig doft!
Förvara det färdiga teet mörkt och torrt. Brygg som vanligt te.
För att få lite mer karaktär på mitt te, både smak och färg, så valde jag att plocka blommorna från mjölken och torka dem vid sidan om. Jag har gjort saft på dessa tidigare, vilket blev gott men ingen sensation, så jag vet att de är ätliga och angenäma.
Blommor av mjölke.
Ivan Chai går att smaksätta som man vill. Mynta eller hallonblad är nog min favorit.
Det har gått alldeles för kort tid för att jag ska kunna utvärdera detta till fullo men om Mjölke/Ivan Chai kan ersätta mitt vanliga te, eller en del av mitt vanliga te, så är det ett steg på vägen mot självhushållning och en viktig del i omställningsprocessen.