Frågorna kommer ganska tätt och de handlar om allt möjligt. Vad jag odlar, bevattning, lusbekämpning, gödsel, växtföljd, lagring, hur det går till och bästa potatissorten.
Jag svarar så mycket jag kan, det är kul om folk vill lära sig mer om grönsaksodling, men nu tänkte jag samla ihop alla svar till en föreläsning och den kommer att hållas mitt emellan sparrislandet och kålbädden. Typ.
Det känns både tydligare och enklare att prata odling på plats så vi gör det utomhus hemma hos mig. Jag kommer att dela med mig av mina bästa tips, prata om grönsaksodlande på ett hållbart sätt och berätta om länkar, böcker och poddar som har berikat mitt odlande.
Plats: Getingedalen, 2,5 mil nordväst om Örebro
Datum: Söndag 23 april 2017
Tid: 10-13
Anmälan och frågor: Maila info@getingedalen.se
Utrustning: Kläder för utomhusvistelse, anteckningsgrejer och kanske en kamera?
Pris: 300 kr. Fika ingår!
Idag har jag lovat att redovisa rankspenatens utveckling. Än så länge går det över förväntan men det är lååååång tid kvar innan detta är en högt klättrande buskig perenn som ger tidig skörd av gröna blad.
Att jag fick fart på de tröga fröna känns som en seger i sig och faktum är att efter förra veckans lilla hallelujamoment så har ytterligare lika många fröer grott och planterats.
Det här är alltså det jag pratar om. Några rankspenatfröer som har grott på blött hushållspapper…
…och försiktigt planterats i jord och fortsatt att växa!
Fortsättning följer.
Jag hade också lovat att skriva om vikten av att skynda långsamt. I januari vaknar odlardjävulen till liv och mycket tack vare sociala medier. När andra lägger ut bilder på saker som gror gäller det att andas djupt och inte jämföra sig.
Några kanske bor i Skåne eller odlar i zon 1. Sverige är långt.
Andra kanske har stora utrymmen och tillräckligt med växtbelysning för att kunna härbärgera så stora plantor inomhus i flera månader.
Vissa har uppvärmda växthus som de kan ställa ut sina plantor i, lyllos dem.
De flesta har det nog ungefär som jag; växtzon 3-7, begränsade utrymmen, dåligt med ljus, bara kallväxthus eller inte ens det.
DÅ SKA MAN VÄNTA.
Det betyder att jag ännu inte har satt några tomatfröer. Inte heller några bönor, kålplantor eller squash. De skulle inte ha mått bra. Blivit långa, rangliga, svaga och sköra. Nu drar det dock igång på riktigt. Ungefär sex veckor innan jag kan sätta ut något börjar jag. Och i mitten av april har vi ungefär 14 timmar naturligt ljus på mina breddgrader och alltfler plantor klarar sig utan extrabelysning.
Lena Israelsson har skrivit den enda odlarbok man egentligen behöver men är även en bloggare. I februari skrev hon ett ljuvligt inlägg med rubriken Om vådan av att tjuvstarta. För att sammanfatta innehållet i Lenas text och samtidigt citera skribenten:
“ge fan i att så gurka i februari!”
Den enda bok du egentligen behöver. Den är bäst.
Jag hör alltför ofta hur man förbättrar sin jord med för stor iver och för lite kunskap. Det snackas jordfräsar, sand, torv och djupgrävning och jag tänker bara NEJ! STOPP!
Det tar tid att få en fin jord och det enda hållbara sättet att förbättra sin jord, både strukturen och näringen, är att tillföra organiskt material. Världsledande på det området är färskt gräsklipp men egentligen är allt av intresse. Uppkrattat, nedklippt, bortrensat, gallrat, tjuvat – lägg det på din jord. Om du har tillgång till kompost, stallgödsel, ensilage eller halm så kompletterar du med det. Maskar och mikroorganismer jublar och gör jobbet åt dig!
Du kanske inte får en fin odlingsjord i år men nästa. Och nästnästa. En bra jord är ett långsiktigt projekt. Andas och gör något annat kul under tiden. Kom på min föreläsning så ska jag berätta jättemycket mer om just detta.
En annan sak som vi – den hårda vägen – har lärt oss att vänta med är fruktträdsbeskärning. Äppelträd rekommenderas att man klipper under JAS-månaderna (juli, augusti, september) men då tycker vi att lövverket stör, man ser inte hur grenarna går.
Därför har vi valt att följa den gamla bondepraktikan istället; vi klipper runt jul. Trädet är i dvala och det är ingen risk att det blöder eller savar i snittytorna.
Nu har vi dock anledning att omvärdera våra klipprutiner, vi har nämligen någon som klipper åt oss och det gör hen ungefär så här års. Hen saknar dock kunskaper i trädbeskärning vilket innebär att vi alltid måste gå efter med sekatören och snygga till.
Älgen är hungrig på vårvintern och tar allt den kommer åt. Späda fjolårsskott av fruktträd verkar vara ett bra alternativ enligt skogen konung och det finns något härligt med att ha älgar i trädgården men de är kompromisslösa. Beskärning av äppelträd sker enbart på deras villkor så det enda vi har att göra är att rätta oss efter dessa. Härmed lägger vi således ner julklippningen och nöjer oss med snyggbeskärningen efter älgarnas besök.
Någon har inte gått kursen.
I vissa fall kan man inte starta för tidigt. Mangold, som är både köldtålig och tvåårig, såddes sent i höstas och skördades endast försiktigt. Därför kommer den nu igen med små späda aptitliga skott. Under mangoldens andra år i livscykeln går den i blom, det är så naturen fungerar (varifrån skulle man annars ta fröer?), men det dröjer till varmare dagar. Till dess har vi gröna blad till salladen.
Mangolden är en tuffing, växer intill snön.
Vintersådd av robusta grödor gjordes i växthuset för ett par veckor sedan och där har redan de första fröerna börjat gro. Det visade sig att ruccolan var minst känslig mot kraftiga temperaturväxlingar. Här har jag snart något som kan komplettera mangolden i salladen.
Välkommen upp!
Själv skyndar jag så långsamt jag kan mot 50 men idag tog jag ett steg närmare.
47
Har ni beställt fröer från Gourmetgarage någon gång? Det gjorde jag för första gången i år. Det kommer jag att skriva mer om i nästa inlägg. Dessutom kommer jag att avslöja mina inspirationskällor.
Getingedalens Gröna blir grönare.