Visst sker det saker i förodlingen och visst har jag lyckats med något som jag tror är lite svårt men det som händer i naturen just nu är desto mer spännande.
När temperatur och nederbörd samspelar på ett ovanligt sätt så får det udda konsekvenser. Världen i Getingedalen har varit täckt av is de senaste dagarna. Och visst, det blir lite läskigt men med bra däck och broddar så känner jag mig trygg.
Den is som täcker andra delar av världen, till exempel träd och buskar, blir istället till vacker konst. Inte bara för ögat, ljuden som uppstår är fantastiska. En isbeklädd björk som rör sig i vinden knastrar, klingar och knäpper på ett magiskt vis.
En helt vanlig ovanlig björk.
Jag är glad att jag är på plats när detta händer, snart är det borta igen.
Långt ifrån något fenomen, men ändå alldeles fantastiskt, är fågellivet. Att råka stå med kameran i högsta hugg när en flock sidensvansar slår sig ner tio meter från mig är nästan för bra för att vara sant.
Så otroligt vackra.
Varken något fenomen eller särskilt fantastiskt är det att bina dör som flugor. Helt naturligt enligt experterna men icke desto mindre sorgligt. De hundratals bin som tror att solens värme betyder vår och plusgrader faller offer för kylan några meter från kupan. Tydligen flyger de ut för att gå på toa. Liksom många andra djur vill de inte bajsa i sitt eget bo och håller sig hela vintern. Stackare.
Döda bin utanför kupan. Jag hoppas åtminstone att de hann bajsa innan de avled.
Kanske inte något fenomen men ändå lite fantastiskt är att bakpulvermetoden verkar funka väldigt bra. De svårflirtade chilifröerna genomgick ett litet bakpulverbad för att skalet skulle bli mjukare och sedan fick de bo i kuvös några dygn.
Häpp vad det gror! Carolina Reaper lär vara världens starkaste chili och jag kommer aldrig att äta den men av någon anledning är den rolig att odla.
Det är klart att världens starkaste har ett kvinnonamn.
Fantastiskt roligt var det att få en så grym purjolöksskörd förra året. Lika fantastiskt har det varit att se hur bra lagringen i kallväxthus har funkat.
Purjolöken kan stå kvar i landet hela vintern men de är svåra att skörda när de är fastfrusna och täckta av snö. Genom att gräva upp dem och flytta dem till växthuset har de varit lätta att hämta.
I förra bloggen visade jag min nya sådd av purjolök fast den var tämligen ointressant eftersom inget hade grott. Idag har jag desto mer att visa.
Det är skönt att ha lite erfarenhet i bagaget när jag nu försöker mig på min andra odling av purjolök. Dessa tunna strån ska få flytta in under växtlampan och sedan klippas då och då innan de planteras ut i maj.
Nu börjar det verkligen dra ihop sig till tomatsådd. Jag tror att det är gjort när jag skriver nästa gång. En annan sak som jag trodde att jag skulle ha gjort för flera veckor sedan är vintersådden i kallväxthuset. Att jorden var frusen hindrade mig att genomföra detta men nu har det börjat tina på ytan.
Här ska jag så spenat, rädisa och kanske något mer.
Jag tror att även detta är gjort när jag skriver nästa gång. Genom att fylla vattenkannan med varmvatten kan jag säkert tina en del av jorden som ligger djupare i lådan även om det bara är ytjorden som är intressant just nu.
Takdropp och istappar vittnar om vilken årstid som närmar sig även om väderappen säger att det ska vara minusgrader ett bra tag till. Inte mig emot, skidåkning är min favorit bland motionsformer och jag har spår utanför knuten.
Ut och njut!
Commentaires