Det pyser, puttrar och jäser.
Sedan tidigare har jag haft ett litet intresse för fermenterade och mjölksyrejästa livsmedel, det var min sambo som introducerade mig för dessa en gång i tiden.
Men under denna utbildning har kunskaperna utvecklats och jag har breddat mitt register.
Jag tillhör dock inte dem som gladeligen äter mjölksyrade grönsaker i stora lass för att det är så gott. Jag önskade att det var så men jag äter det mer av näringsskäl. Smaken går inte riktigt hem i min mun.
Vi har varsin burk med surkål. Den ena är hetare än den andra. Jag tar ett par matskedar varje dag i hälsosyfte.
Tack och lov måste man inte äta surkål för att få i sig goda bakterier och B12, det går att syra väldigt mycket annat också. Och faktum är att vanlig yoghurt är en syrad och näringsrik produkt så man måste inte vrida ut och in på sig för att äta rätt.
Under utbildningen har vi provat att göra vegansk yoghurt på cashewnötter, kokosgrädde och innehållet i en probiotikakapsel. Funkar men det är inget för mig. Arlas ekologiska yoghurt är visserligen animalisk men svensktillverkad. Vet ni förresten vad probiotikakapslar kostar? Sjukt mycket. Här finns ännu en anledning till att äta vanlig mat med naturligt bakterieinnehåll. Dessutom kan man göra egen yoghurt på vanlig mjölk och en matsked yoghurt. Där finns tillräckligt med bakterier. Eller en matsked spad från en surkålsburk.
Surdegsbröd är en annan källa till näring och det äter jag gladeligen. Den senaste lilla fabriken i Getingedalens kök är kombuchan. Med en liten slemmig svamp, en scoby, kan du göra en god dryck på bara ekologiskt te och socker. Sockret äts dessutom upp av bakterierna i processen.
Surdegsbröd bakar jag varje vecka sedan flera år tillbaka. Det är både nyttigare, billigare, mer mättande och godare än köpebröd.
Eftersom vi är så trendiga i Getingedalen så har vi startat en kombuchafabrik. Alltså fermenterat te som vi smaksätter på olika sätt. Fast egentligen handlar det mer om den goda smaken än näringen. På bilden ser man hur kombuchasvampen/scobyn breder ut sig.
Efter veckorna med scobyn silas kombuchan och får efterjäsa med lite smaksättning. Här är det ingefära och kanel.
För oss vegetarianer är det inte proteinerna som är det stökiga, människan behöver inte så mycket protein som man tror, utan vitamin B12. Här gäller det att läsa på lite för att inte lida brist men den som äter mycket fermenterad mat ska inte behöva bekymra sig. Om man dessutom tillhör lakto-ovo-vegetarianerna, alltså de som äter mejeriprodukter och ägg, så är problemet ur världen.
Den här utbildningsveckan handlar teoriuppgiften om mag- och tarmhälsa, helt klart intressant, men en del av litteraturen kretsar kring den populära men även kontroversiella boken Food Pharmacy.
Där hävdas det att det finns anti-inflammatorisk mat och att man kan påverka sin tarmflora. Författarna grundar sina uttalanden på professor Stig Bengmarks studier men det finns väldigt mycket kritik mot hans metoder och resultat.
Här finns en länk till en artikel i Läkartidningen där man efterlyser en granskning av böcker om kost och hälsa.
Här är en annan intressant länk från Sahlgrenska universitetssjukhuset som berättar att det inte finns någon forskning som säger att enskilda livsmedel kan orsaka eller dämpa inflammationer i kroppen.
Effekten av antiinflammatorisk kost är inte vetenskapligt belagd.
Dessutom rekommenderar jag Fråga Doktorn från den 2 september i år där Agnes Wold, professor i klinisk bakteriologi, är tydlig med att vi inte kan göra särskilt mycket åt vår tarmflora och att det finns väldigt mycket myter om mat. Myter som får oss att gå i spinn och köpa böcker skrivna på ovetenskaplig grund.
Här finns en länk till programmet. Skrolla till 10 minuter och 30 sekunder, där börjar samtalet med Agnes.
Folk verkar ha en väldig ätneuros idag.
Stig Bengmark ska dock få en chans att uttala sig i sammanhanget, här finns en ganska färsk artikel från Svenska Dagbladet med en intervju med Stig.
Emma Frans, forskare, skribent och sommarpratare, dräper myter om mat i sin bok Sant, falskt eller mittemellan. Hon vill hjälpa oss att förhålla oss till forskningsresultat och uppmanar oss att vara vaksamma mot för-bra-för-att-vara-sant-rubriker. Hon har även skrivit läsvärda Larmrapporten: Att skilja vetenskap från trams.
Köp böckerna här. De finns även som ljudbok på Storytel.
Ytterligare saker som jäser i Getingedalen är äppelcidervinäger och kimchi. Det är tack vare utbildningen som vi testar att göra egen äppelcidervinäger och vi har kommit drygt halvvägs. Det tar ca 2 månader innan den är klar.
Vi krossade och pressade egna äpplen. Därefter hälldes juicen i ett krus med vattenlås där den jäste i en månad.
Vi levde med ett hemtrevligt bubblande i fyra veckor innan processen stannade av. Nu har vi tagit av locket och satt en duk över kruset, mest för att slippa flugor och damm, och vinägern oxiderar för fullt. Fortsättning följer.
Eftersom min smak för surkål är lite begränsad så tänker jag prova att göra kimchi istället. Det är den koreanska varianten av surkål och den görs på salladskål och andra kryddor. I ett originalrecept är det fisksås men det vill inte vi använda så jag googlade upp ett recept utan. Salladskålen är köpt men flera av smaksättarna, chili, rättika och vitlök, kommer från egen skörd.
Kimchin är långt ifrån klar så jag vill varken dela med mig av recept eller några detaljer. Fortsättning följer.
Att jästa och fermenterade livsmedel innehåller B12 verkar det inte råda några tvivel om. Och att det är lättare för kroppen att ta upp näring via kosten än från syntetiskt kosttillskott verkar det inte heller finnas några delade meningar om.
Huruvida vi kan påverka vår tarmflora, inflammationer och immunförsvar verkar dock vara ett outforskat område.
Jag råder er att vara källkritiska och att skippa ätneurosen.
Comentarios