Där kom våren! Äntligen kan jag skriva att snölagret minskar och att vårtecknen ökar.
Kogödselhögen är på plats, tomaterna planteras om och spenaten gror.
I de odlingsbäddar som saknar täcke är jorden redan mjuk. Termometern är på plats, det behövs inte många plusgrader för att så bondbönor och sätta potatis.
Fem grader är det redan i bäddarna som har täckts av! Det räcker för bondbönor, dill, persilja, palsternacka och sallat.
I de odlingsbäddar som har ett lager täckmaterial på sig är det fortfarande fruset. Det är den enda nackdelen med täckodling; det tinar långsammare på våren. Men det är bara att raka undan täcklagret, då tinar jorden snabbt.
I de bäddar vars jord är tinad kan jag gödsla och förbereda. Det beror dock på vad som ska växa i bädden; jag måste se över mitt växelbruksschema så att allt snurrar åt rätt håll.
Kålen är den mest näringskrävande grödan i mina odlingar så den får växa i de bäddar där det har vuxit kvävefixerande ärter och bönor.
Mycket näring behövs för att få fin kål.
Eftersom jag aldrig går omvägen via komposten med spillet, alltså växtresterna, så har de legat kvar i bädden och berikat jorden med både mull och näring. Dessutom tillför jag kökskompost och stallgödsel på våren samt näringsvätska kontinuerligt under säsongen.
Rester av bondbönsodlingen läggs direkt på jordbädden för att bli mull och näring.
Vissa grödor, till exempel potatisen, vill inte ha så mycket gödning. Det kan räcka med det som finns kvar från förra året. Därför brukar jag sätta potatisen i de bäddar där det har vuxit kål.
Jag kanske ska skriva ett utförligt inlägg om mitt växelbruk? Så får det bli!
Dagens teoretiska funderingar härrör så klart ur Stefan Einhorns bok: Konsten att göra skillnad. Den har berört mig ganska mycket och det är inte konstigt att flera av samtalen med andra har kretsat kring detta.
Det är intressant att höra andras perspektiv på vad att göra skillnad betyder. För en del behövs det större resultat än för den enskilda människan för att det ska kunna kallas skillnad. Andra menar att det inte är den enskilda människans ansvar att göra skillnad, det måste göras i större omfattning, kanske medelst lagstiftning, för att det ska bli någon skillnad.
Jag tror på båda delar.
Kirurgen Denis Mukwege gör ofantligt stor skillnad för de kvinnor som får hans vård och det är en skillnad värd namnet för de enskilda individerna. Huruvida Mukweges arbete minskar användandet av sexualiserat våld som vapen i krig vet jag inte men jag menar att hans arbete trots det är värt något.
Oskar Schindler skyddade och räddade tusentals judar under andra världskriget från koncentrationsläger och gaskammare. För dessa judar gjorde han en enorm skillnad. Nej, han lyckades inte ändra ursprungsproblemet men att rädda dessa människor är gott nog.
Odlaren Lena Israelsson har varit en nagel i ögat och en hög röst i kampen mot bekämpningsmedel innehållandes pyralid. Hon har inte försökt att rädda de människor som har fått sina odlingar förstörda utan hon gick direkt på källan.
Pyralid dök upp 2016 på marknaden som ett hjälpmedel för storskaligt jordbruk. Bara några år senare hade ämnet spridit sig via halm och vinass-preparat till hobbyodlarna och där gjorde det mycket stor skada.
Det är Lena som har fått Jordbruksverket att införa restriktioner för de lantbrukare som använder pyralidpreparat, utan henne hade marknaden fortfarande varit fri, men hon – och jag – ser helst att det förbjuds helt och hållet. Och jag vet att Lena inte har gett upp den kampen. För när pyraliden har hamnat i jorden så blir den kvar i många år.
Lena Israelsson gör skillnad.
Stefan Sundström gör också skillnad! Det finns en nygjord serie med småfilmer på Youtube som heter Hur ska vi fixa käket? Jag har samlat dessa i ett inlägg – se här!
Och Naturskyddsföreningen bidrar till att göra skillnad när de sprider information om konsumtion som gör skillnad. För jag är övertygad om att vi kan göra skillnad. Särskilt om vi är flera som bidrar.
Men, som jag skrev ovan, så tror jag även att makthavarna måste sätta ner foten och bidra till skillnaden. Lagstiftning helt enkelt. Men har vi råd att vänta på att det händer? Om det händer? Jag låter Denis, Oskar och Lena inspirera för jag tänker inte vänta på att någon annan ska göra något. Jag vill kunna säga att jag gjorde så mycket jag kunde.