C-vitaminer.
Livsnödvänligt.
De flesta tänker nog på citrusfrukter och det är ju jättegott men knappast något som kan odlas i Norden. Importeras från sydeuropa eller ännu längre bort. Inte så hållbart.
Långa transporter som kräver att frukten är besprutad och plockad långt innan den är mogen. Dessutom går de sydligare breddgraderna en obehaglig framtid till mötes. Det blir allt varmare och torrare för varje år och snart går det inte längre att odla några apelsiner i Spanien.
Istället måste vi sikta in oss på de C-vitaminer som växer här. Du kan till och med odla dem själv vilket inte innebär några transporter alls. Från jord till bord.
Svarta vinbär har ett högt innehåll av detta viktiga näringsämne. Växer gladeligen i Sverige och kan frysas utan att vitaminerna flyr. Man kan således lägga upp ett lager som räcker hela året.
Efter att krusbärsstekellarverna hade tuggat i sig mina krusbärs- och röda vinbärsbuskar tre år i rad så grävde jag bort dem. Det blev fler svarta vinbärsbuskar istället. Den ratas nämligen av de flesta skadedjur och är dessutom mer användbar. Tycker jag.
Nu kan jag snart börja skörda och jag fryser bären precis som de är för att sedan använda i smoothies.
Snart skörd!
Dessutom ska jag prova saft på bladen i år.
Andra c-vitaminrika grödor som du kan odla själv är havtorn, nypon, persilja, vitkål, nässlor, paprika, chili och kål.
Och beträffande apelsinjuice som många stjälper i sig så borde vi omedelbart byta ut denna till äppeljuice tillverkad av svenska äpplen. Det råder ett äppelöverskott i Sverige vilket är ett galet resursslöseri. Här är ett av mina tidigare inlägg som handlade om just detta.
Sånt som skördas för fullt i Getingedalen är jordgubbar och sockerärter. Ja förutom örterna som vi har sått nya i flera omgångar. (Mer om de ettåriga örterna här.) Den tidiga potatisen är klar och löken kan skördas men om de får stå kvar så blir de förstås större.
Fjärde krukan med basilika gror. Kan inte bli för många. Växthus är da shit.
Än så länge äter vi sockerärterna i färsk form. Så mycket vi kan. Men så småningom blir det läge att förvälla och frysa in. Lärde mig av Skillnadens Trädgård att förvälla mycket snabbare än jag brukar. Då blir resultatet som bäst.
Igår blev det potatissallad där majoriteten av ingredienserna kom från trädgården. Potatis, lök och blast, sockerärter och örter (kan verkligen rekommendera fransk dragon i potatissallad). För att lyxa till det hackade jag även ner smörgåsgurka, lite fetaost och några oliver. Dressingen gjorde jag på rapsolja, vinäger, en söt senap, salt och peppar. En fullvärdig sommarmåltid!
En av årets nya grödor är bladamarant. En spenatliknande växt som ibland hamnar i facket asiatiska blad. Det där kan jag väldigt lite om men jag vet att asiatiska blad är växtvilliga och att allt som liknar spenat brukar funka bra i min mun.
Jag valde en ståligt röd sort för att bryta av mot alla gröna nyanser i odlingslådan. Ett lyckat val har det visat sig. Den är dock så tjusig att det bär mig emot att äta upp den!
Och apropå både citrusfrukter och mitt förra inlägg om flädersaft; jotack, saften blev väldigt god. Dessutom har jag hittat ett grymt sätt att utnyttja hela citronerna nu när man ändå “måste” använda importerad frukt. Genom att plocka ur citronskivorna efter att saften är silad och göra marmelad på dessa så får man ett läskigt gott resultat. Här hittar du receptet. Kom ihåg! Citronerna måste vara ekologiska!
Citron- och flädermarmelad och flädersaft.