Jag fick en trevlig kommentar! Det gällde min hönsgödselsoppa och hur jag gör med den. Så här kommer en liten utläggning runt stödgödsling med vätska:
Alltid redo. Min tunna med hönsgödselsoppa.
Jag grundgödslar på våren, oftast med kogödsel och kökskompost. Båda dessa är långtidsverkande och medelstarka. Jag ger 3-5 stora spadar per kvadratmeter ganska grunt i bädden. Näringen hittar neråt av sig själv med hjälp av vatten. Maskar och mikroorganismer bryter ner gödseln till jord och när de rör sig i bädden sprider de näringen och skapar luftiga gångar och en lucker jord som rötterna mår bra av.
Efter en månad börjar det dock tryta med näring i bädden och plantorna behöver raketbränsle för tillväxtens skull.
Hönsgödsel är snabbverkande och i vätskeform kommer det växterna till godo ännu snabbare. Jag har inga exakta mått men jag gissar att jag tar 1 liter hönsgödsel på 10-15 liter vatten. Detta blandas i hink/tunna och får stå 1-3 dygn. Sedan blandar jag runt med pinne och häller ca 10% i en vattenkanna (resten vatten) och vattnar bäddarna, särskilt de grönsaker som kräver mycket näring, ca 1 gång/vecka. Utan stril. Gärna i samband med regn eftersom en blöt jord har större förmåga att ta till sig ”soppan”.
Det spelar ingen roll om det är färsk eller brunnen hönsgödsel. Pelleterad gödsel funkar också men jag har aldrig använt det, osäker på proportionerna.
Lokalproducerad och KRAV-märkt hönsskit köper jag av Lions Club Kilsbergen. De kör till och med hem säckarna åt dig.
Det funkar lika bra med guldvatten, 10-15% urin och resten vatten. Denna blandning måste inte stå och dra.
Vitlök sätter jag i oktober-november så denna bädd grundgödslar jag redan på hösten. Därför stödgödslar jag vitlök redan från april och sedan hela växtsäsongen.
Jag försöker gödselvattna på jordytan så mycket det går, jag vill gärna slippa gödselfragment/urin på grönsakerna när det närmar sig skörd. Två veckor innan skörd gödslar jag inte alls.
Det vanligaste är att man gödslar för lite, övergödning i villaträdgårdar är ovanligt. Så om du står och tvekar mellan ”lite mer” eller “lite mindre” så ta alltid “lite mer”.
Vilka växter är mest näringskrävande? Kål, kål och kål. Alltså alla släktingar inom familjen Brassicaceae behöver massor av mat. Lök (Allium). Jajjemen. Löken vill ha näring, särskilt purjolöken. Ös på bara. Alla typer av selleri, både under och över jordytan. Majs. Bra att veta men det odlas sällan majs hos mig pga den korta säsongen. Men om du odlar majs; vräk på med gödsel! Gurka, squash och melon. Samma familj – samma behov (Curcurbitaceae). De kan inte få nog. Och den sista kräsna familjen är Solanaceae. Tomat, paprika, chili och aubergine. Skäm bort dem!
Vitkål av denna kaliber fås endast med stora mängder gödsel.
Gurkskörden uteblir om du inte öser på med näring.
Det här är en bok som sällan får den uppmärksamhet den förtjänar. Jag har en äldre upplaga av den, den nya verkar vara större, bättre och mer givande. Här hämtar jag till exempel tydlig info om olika grönsakers gödselbehov. Eva Pettersson heter författaren.
Det här är en annan väldigt bra bok på ämnet:
Tina Råman är författaren bakom Gödsel.
Jag har blivit bättre och bättre med åren på att gödsla och det är en tydlig skillnad på resultatet. Juni är snart slut och jag har förmånen att få vara/jobba hemma under i stort sett hela juli så i år blir det blir enklare att hålla odlingarna under kontroll och skörda saker i tid. I år ska vi till exempel skörda fänkålen då den är som godast.
Fänkålen kan bli jättestor – men också jätteträig. Den ska ätas i tid!
I förra inlägget skrev jag om dödande. Först dödade jag sniglar, nu har jag gått över till lössen. På träd använder jag hård vattenstråle och limringar som vapen. Om du har löss i ett träd så har du garanterat även myror. Och myrorna göder och föder lössen så när myrorna fastnar i limringarna så minskar även lusbeståndet.
Det vanligaste när man pratar om samarbeten mellan myror och andra djur är utan tvekan deras relation till bladlössen. Myror har i flera miljoner år agerat bönder både i växtriket och bland andra insekter. Många myrkolonier lever ett nära liv med bladluskolonier som de skyddar likt en bonde skyddar sin boskap. Myrorna ger skydd i utbyte mot att de får mjölka bladlössen på en sockervätska kallad honungsdagg. Vätskan är mycket attraktiv i insektsvärlden samtidigt som den är väldigt nyttig. Det går till så att arbetarmyran närmar sig bladlusen, ger den en lätt knackning med en antenn eller ett framben, och får sedan sin betalning för skyddet den ger. Lusen avger en droppe av den söta vätskan från dess anus och myran suger upp den. Myran fortsätter sedan i denna stil mellan bladlössen i kolonin, och återvänder till sitt bo när den fyllt på tillräckligt med honungsdagg. Bladlusen får näring genom att suga ut den från den växt som den för tillfället bor på. Den får då i sig alla nödvändiga proteiner, vitaminer, mineraler och till största del kolhydrater den behöver. Hälften av denna näring tar de inte själva upp, utan låter passera och bli en del av honungsdaggen som myrorna matas med.
På buskar är det omöjligt att sätta limringar så där är det hård vattenstråle som gäller. Tålmodligt, några dagar i rad. På fläderbusken får lössen vara kvar. Flädern får alltid löss och busken är för stor för att behandla. Dessutom bryr sig inte lössen om blommorna.
Bladlöss på fläder.
Snart väntar larverna. Först kålmalens och sedan kålfjärilens. En daglig genomgång av bladen (oftast undersidan) för att skrapa bort äggsamlingarna rekommenderas. Och om man inte har galet mycket plantor är det värt att fortsätta de dagliga genomgångarna även senare och klämma ihjäl larverna.
Jag är så glad att jag ska vara hemma och kunna ta dem i tid. Då slipper jag (kanske) larvgift. Ett biologiskt, ekologiskt och mycket effektivt preparat som ofta kallas Turex (Bacillus thuringiensis). I år är det tydligen svårt att få tag på Turex.
Lycka till med gödslingen och skadedjursbekämpningen!
Comments