top of page

Getingedalens Gröna

Målla, morot och mums

Trädgårdsmållan Aurora Orach Mix

Yes. Juni är det nya maj. Jag puttrar på i takten lite om dan och det ser ut att hålla. Det känns som om jag kommer att vara klar till midsommar. Eller klar, när blir man det?


Vi fortsätter att konstatera att mycket har dött i vinter. Kaprifolen visar inte ett enda livstecken och myntan – den som ska vara omöjlig att ta dö på – lyser med sin frånvaro. Eftersom dessa är nödvändiga hos oss så kommer jag att göra det enkelt för mig och köpa nya plantor. Vilken dag som helst.


Den färgglada bilden ovan tillhör arterna som har överlevt med bravur. Jag har en stor kruka där jag odlade denna målla för flera år sedan. Sedan dess är det alltid målla i den. Vissa år har den dock sett lite ämlig och tunn ut men 2022 verkar den bli tät och härlig.


Japp, den är fullt ätbar och till och med god, särskilt i detta späda stadie, men jag odlar den både som köksväxt och prydnad.


Växthuset är fixat. Efter spenatskörden preppade jag bäddarna med kogödsel och planterade tomater, chili, paprika, gurka, physalis och basilika. Några övervintrade pelargoner får också plats här inne och det saknas bara ett par krukor med shiso.


Otroligt nog så startade solcellsbevattningen Irrigatia på första försöket. Är det fjärde sommaren med detta system? Jag är hur som helst supernöjd med det.

Irrigatia solcellsbevattning. Otroligt praktiskt.

I år köper jag ingen jord alls. Antingen finns det risk för pyralidrester, särskilt i ekologisk jord, eller också är den gödslad med konstgödsel, ett säkert sätt att döda jorden på sikt. Men jag behöver ju jord, så hur gör jag?


När jag vräker i kogödsel i mina bäddar så blir det jord över, denna tar jag vara på så klart. Och faktum är att våra gamla bortglömda komposthögar med trädgårdsavfall börjar leverera. Visserligen har det trängt upp kirskål och nässlor i detta men jag siktar och rensar ganska noga.


Ja, detta sätt är mer tidskrävande men för mig finns det inget alternativ. Det är dessutom galet tillfredsställande att inte behöva köpa jord.


Förra året slarvbyggde jag ihop klätterstöden till mina högväxta ärter. Lokförare Bergfeldts jätteärt fick därför ett trångt liv på en alldeles för låg ställning och mjöldaggen kom som ett brev på posten. Mina gråärter växte fint på befintliga snören men när de var fullvuxna blev tyngden alldeles för stor och en blåsig dag låg hela kalaset ner.

När allt fortfarande var idylliskt och vackert…

I år satsar jag på stabilare och högre doningar. Tvåtumtvåor, slamfärg, putsnät och långa skruvar är inblandande i årets konstruktion. Min envisa kan-själv-inställning fick sig dock en törn när jag efter en timmes slit insåg att jag behövde tre händer för att resa och montera skiten. Tur att jag har en sambo.


Jag sår alltid två sorters morötter. Efter studierna insåg jag skillnaden mellan sommar- och vintermorötter så nu odlar jag alltid båda. Nytt för i år är att jag försöker odla vintermoroten Rothild med egenodlade fröer. Det var alltså morötter som odlades 2020 och några exemplar fick stå kvar i landet till 2021 då de gick i blom. Jag skrev om detta i det här inlägget.


De torkade blommorna har hängt i köket hela vintern och idag tröskades och såddes de. Huruvida det finns något liv i dem återstår att se.

Torkade morotsblommor.

Fröerna är lätta att krafsa loss. Den som tittar noga ser att fröerna har “hullingar”. Så brukar det inte se ut i en köpt fröpåse.

Hullingarna är lätta att få bort genom att gnugga fröerna mellan handflatorna men jag behöver egentligen inte göra det, jag ska ju inte hantera, paketera och sälja dessa. Jag bara strösslade ut dem i jorden. Håll tummarna.

Kvällens måltid blev en bonus. Ni som har odlat jordärtskocka vet. En gång jordärtskocka, alltid jordärtskocka. I en av bäddarna där jag ville så mina rödbetsfröer kom det upp en knippe stadiga stjälkar. Ogräs tänkte jag först men sedan ser jag att det är jordärtskockor. Förmodligen har det slunkit med en bit från komposten och sedan har den förökat sig.


Några rejäla tag med spaden senare och jag står med tio praktfulla skockor. En del kallar dem pruttskockor av förklarliga skäl men det har jag aldrig märkt. Däremot så sägs det att de ska vara snällare mot magen om man skördar dem på våren. Hur som helst, jag skalade, delade, blandade med olja och salt och rostade. Som sagt, ett lyxigt kvällsmål med bonuskänsla.

Mycket, MYCKET godare än det ser ut.

I nästa inlägg får det bli fler bilder. Vad gror just nu? Vad saknas? Hur gick det med mina klätterstöd egentligen?


bottom of page