Ännu en vecka med skördetema. Detta märkliga år med distansregler och massor av inställda aktiviteter är det extra tillfredsställande att ha en meningsfull trädgård. Skördetiden är spännande och man får vara lite kreativ gällande matlagning och förädling.
Idag tänkte jag följa upp förra veckans inlägg med ytterligare tre av årets skördefavoriter. Tre saker som jag definitivt rekommenderar alla att odla.
Morot
Det känns som om moroten är en symbol för grönsaker och hemmaodling. Det är något som de flesta äter och betraktas också som ganska lättodlad. Nja, säger jag.
Det går att så morotsfrö på hösten för tidig skörd året därpå men det har jag aldrig provat. Jag har inte så bråttom utan istället har jag satsat på morotssorter som går att lagra länge, åtminstone ett halvår.
Vintermorötter har betydligt bättre lagringsegenskaper än sommarmorötter eller varken-eller-morötter. Jag odlar båda sorterna, en för att äta under sommaren och en annan för att spara till vintern.
Det sägs att sommarmorötter är lite godare men jag tycker att skillnaden är hårfin.
Alldeles för tätt odlade morötter.
Antingen kan man så tätt och gallra/äta eller också sår man glest från början. Vid en föreläsning med Åke Truedsson för några år sedan lärde jag mig det senare, det är ju ganska slösigt att så massor av fröer som ska gallras bort.
Förra året var jag lite slarvig och öste på med frö i raderna. Det blev enormt tätt mellan rötterna och jag försökte gallra/äta så ofta jag kunde men det blev ändå för dåligt med utrymme åt varje rot. Resultatet är små morötter, lite jobbiga att skala, hantera och inte minst lagra. De blir snabbt mjuka och tråkiga.
I år sådde jag glest och det ser väldigt bra ut.
Mer utrymme åt morötterna i år ger färre men större rötter.
Morötter vill ha medelgödslad jord. Jag grundar med ganska mycket kogödsel på våren och när morötterna har kommit upp en bit näringsvattnar jag en gång varannan vecka. De vill dessutom ha en lucker jord med så få stenar och motstånd som möjligt. När en morot stöter på ett hinder så förgrenar den sig. För att inte behöva vattna så ofta så täckodlar jag morötterna rejält. Det ger inte bara fuktig jord utan även stor aktivitet bland mikroorganismerna som gör jorden ännu mera lucker och framkomlig för känsliga morötter.
Paris Market ger klotrunda rötter i klassisk orange.
I år odlar jag en ovanligt rolig form av sommarmorot, den heter Paris Market. Annars brukar jag satsa på en blandning av lila, röda, vita, gula och oranga morötter för att det är så vackert. Min trotjänare bland vintermorötterna är Rothild.
Vad lagar jag av morötterna? Morotsbiffar/fritters är en favorit men för ett par dagar sedan blev det en god morotssoppa. Gravad morot är supergott. Lyxpuddingen som jag lärde mig under utbildningen i Eko-vegetariskt kök var en hit. Morötterna är ofta inblandande i matlagningen; buljong, grytor, pastasås, bröd, kaka, gratäng, lasagne och soppor. Det som inte hinner tillagas river jag och fryser. I år ska jag prova att fermentera morötter.
Morot i degen ger ett saftigt bröd.
Gravad morot är otroligt gott.
Morotsfritters, en biff med bra konsistens som håller ihop fint.
Jag har fortfarande aldrig tagit egna morotsfröer men det ska vara tämligen enkelt. Moroten blommar andra året så genom att låta några fina exemplar stå kvar i landet, låta dem blomma och vissna ska man kunna lyckas med det. Jag tror att det handlar om platsbrist för min del.
Kom ihåg att morotsblasten är fullt ätbar! Till en varierad sallad, pesto, örtolja och lite andra grejer funkar den fint. Men den är också bra som djurfoder och täckodling.
Björnbär
I år är det ett riktigt bra bärår. Jag har aldrig plockat så mycket hallon, havtorn, aronia, blåbär eller lingon förr och norrut lär det ha varit rikligt med hjortron. En fördel med bär är att plantorna är perenna eller vilda vilket är betydligt bättre för klimatet än att odla ettåringar. Förutom alla ovan nämnda härliga bär så är det grymt mycket björnbär i år.
Sjukt taggiga buskar, galet vildväxande och emellanåt hemskt irriterande men ack så goda och vackra bär.
Precis som med hallon ger björnbär frukt på fjolårsskott så om man ger sig på att klippa en björnbärsbuske så ska man hålla tungan rätt i mun. Jag gödslar aldrig björnbärsbusken, den är så pass etablerad att dess rötter har letat sig djupt ner i jorden. Däremot så växer den på en solig plats. Bären mognar sent och här kommer vintern tidigt. Genom att ge den en genomtänkt placering kan jag förlänga säsongen.
Vår björnbärsbuske har fått ett stabilt torn, förankrat i marken med fyra stolpskor, att klättra på. Det är dessutom bra att binda upp alla jobbiga årsskott i. Skott som annars river armar och ben när man klipper gräs.
Björnbären styckfryser jag. Sprider dem på en bricka och när de är som stenkulor häller jag dem i glasburkar. Ur dessa skakar jag fram ett gäng när det vankas smoothie eller ska göras dessert.
Falsk ostkaka äts med bär i Getingedalen. Ingen grädde.
Än så länge äter vi – så klart – färskt också. Igår blev det falsk ostkaka (ett utmärkt sätt att göra av med mycket squash) med björnbär. Fruktansvärt lyxig kvällsmat.
Om jag skulle vilja föröka min björnbärsodling så är det enkelt. Man gör helt enkelt avläggare, trycker ner en gren mot marken med en sten, och låter den vara tills det har börjat växa rötter. Då klipper man av grenen, gräver upp den nya lilla plantan och planterar den där man vill ha den.
Jag har ingen aning om vilken sorts björnbär jag har och smaken är värd varenda litet rivsår.
Gul lök
Välmående lökodling.
Det är lök i allt. Typ. Det är åtminstone en av de vanligaste ingredienserna i vår matlagning. Och jag satsar främst på att odla det jag äter så gul lök finns alltid i mina bäddar. Men det går inte alltid lika bra att odla den.
Lök vill ha rätt så mycket näring. Det kan vara misstag nummer ett. Förutom grundgödslingen så stödgödslar jag en gång/vecka, åtminstone hela augusti. Om blasten ser tunn och gul ut så är det garanterat på grund av näringsbrist.
Enklast är att odla lök med sättlök. En liten lök blir en stor lök. Det finns ett bra ekologiskt utbud nuförtiden men detta är ganska dyrt. Betydligt bättre vore det att odla lök från frö och det har jag provat en gång med ganska dåligt resultat.
Förodling av lökfrö.
Jag vet dock vad jag gjorde för fel så egentligen borde jag göra det igen. Fast året därpå (i år) ville jag göra det lite enkelt för mig så det blev sättlök.
För kanske tre år sedan lärde jag mig av Sara Bäckmo att sätta lökarna tre och tre. Varje lök får ändå tillräckligt mycket utrymme att växa fritt och det går i fler lökar per kvadratmeter jord. Det kommer jag aldrig att sluta med för det funkar jättebra.
Dessutom täckodlar jag löken rejält, det förhindrar torka och ger en jämn fukt i jorden.
Täckodling av lök.
Löken har i synnerhet en fiende; lökflugans larver. Jag har väldigt små eller inga angrepp alls tack och lov. Knepet att odla lök tillsammans med morot är en myt. Jag har provat det och morotsblasten blir så stor och kraftigt att löken inte får något ljus. Löken blir allra bäst utan konkurrens. Lökens rötter är väldigt ytliga så i princip går det att samodla den, ganska tätt, tillsammans med grönsaker som har djupgående rötter.
Välmående lök som har börjat lägga sig.
Jag tänker inte skriva om några recept. Däremot vill jag skriva hur jag skördar och lagrar löken. Om man slipper ohyra så mår löken bäst av att bo kvar i jorden. Då får den ett tjockt skal som förenklar vinterlagringen. Oavsett om blasten har lagt sig ner.
För blasten lägger sig förr eller senare. I synnerhet efter en regnskur men löken kan mycket väl växa även efter detta. Däremot så slutar löken att växa när blasten börjar vissna så då skördar jag min lök. Först sprider jag ut dem för att torka, därefter skrubbar jag av jordresterna och sedan flätar jag dem.
Man måste så klart inte fläta men jag tycker att det är ett praktiskt och platsbesparande sätt att lagra lök på. Efter detta hänger jag flätorna utomhus på torr och dragig plats, i mitt fall i car porten, där de får torka ytterligare lite till.
Lök ska förvaras i rumstemperatur. De som inte gillar lökflätor brukar förvara dem i lådor och korgar där det finns plats. Under soffan är inte alls ovanligt.
Nyskördad lök på tork.
Flätad lök på tork.
Ett annat bra sätt att lagra lök på.
Självklart odlar jag även röd lök. Det funkar exakt likadant.
Att ta eget frö på lök är ganska enkelt, ungefär som moroten. Lök blommar andra året så man låter helt enkelt några lökar bo kvar i jorden över vintern. Först får löken en hög stjälk, sedan utvecklas en ganska fin alliumblomma och när den vissnar kan man skaka ut massor av svarta lökfröer.
Jag har nog ambitionen att ge mig på detta nästa år och jag har en stressad lök som har gått i blom redan i år. Den kan göra det om det blir för torrt eller för kallt. En växt som anar oråd och döden i vitögat satsar på förökning helt enkelt.
Löken som gick i blom. Av flera hundra lökar som sattes i år var det en som kände sig lite stressad, förmodligen av kylan i juli, och valde att gå i blom.
Alla goda ting är tre, eller hur? Därför blir det ytterligare ett sådant här inlägg nästa vecka. Tre favoriter från årets skörd.