Alltså… det har inte hänt så mycket sedan sist. Om man tycker att det här inlägget är av karaktären gripa efter halmstrån så har man nog rätt. Men snön ligger lika djup som senast, kanske till och med djupare. Kylan är inte lika bister men det finns inte en tillstymmelse till vår. Jo ljuset. Och lite fågelsång.
Senast igår fick jag också bekräftat att det är alldeles för tidigt att så tomater och annat. Det kan ha varit i podden Två odlare emellan. En alldeles förträfflig sysselsättning i väntan på varmare tider är att lyssna på den. Det råder en ganska stor iver i många odlarforum men det kommer mest att skapa bekymmer om jag sår tomaterna nu.
Lena Israelsson har skrivit en hel hög med odlarböcker och bloggar dessutom om grönsaksodling. Enligt Lena bör vi ge fan i att så gurka i februari och jag kunde inte ha sagt det bättre själv.
Värsta bästa boken!
Mina tomatfröer är åtminstone framplockade och jag konstaterar att det är väldigt mycket. Det är nästan så att jag hoppas att bara hälften gror men tomater brukar gro…
Piennolotomaterna, de där italienska lagringsbara, de har sämre grobarhet och det är kanske bra. Typ.
Tomatplantor brukar dock vara lätta att sälja och ge bort. Det är bra.
På chilifronten går det sakta men det ser väldigt friskt ut så jag är inte orolig. Jag hoppades kunna visa annat än hjärtblad idag och med ett bra objektiv, eller förstoringsglas, så ser man att de första karaktärsbladen börjar visa sig.
Jag förstår verkligen varför man bör plantera chili och paprika tidigt.
Några andra som verkar må bra är kålrotsplantorna. Där behöver man definitivt inget förstoringsglas för att se karaktärsblad. Här kanske det till och med är dags för första skvätten gödning. Gödning i det här stadiet ges med svag, flytande näring. Under sommaren gör jag egen med nässelvatten och urin men nu använder jag istället en ekologisk – och asdryg – stinkbrygd från Plantagen.
Friska kålrotsplantor.
Näringsrik häxbrygd.
Jag hoppades även kunna skriva att jag har sått purjolöksfröerna och det har jag. Fast det är inte så mycket att visa men här kommer ändå en bild.
Det ska bli purjolök.
Pluggboxen är riktigt fiffig till sånt här. När jag sedan ska plantera ut purjolöksplantorna så trycker jag upp pluggarna underifrån och kan peta ner dem i jorden utan att ta i sköra stjälkar och rötter.
Visserligen skrev jag att chili tar väldigt lång tid på sig men vi har ändå gjort ett sent experiment med de allra kinkigaste fröerna. Bakpulvertricket. Genom att låta de trögaste sorterna ligga i ett vattenbad där man tillsatt en knivsudd bakpulver så kan man få fröskalet att mjukna och sedan gror de lättare.
Efter badet lade vi fröerna på blött papper, under plast och i värme och banne mig – Carolina Reaper har grott!
Om Carolina Reaper inte ger frukt i sommar så ska hon få övervintra inomhus och förhoppningsvis ge skörd 2019.
I Getingedalens slow life-tillvaro ingår det att titta på fåglarna som kommer och äter frö på altanen. Domherrar sitter hellre på marken och tuggar på sådant som andra fåglar har slängt ut från fågelmatsgrejen. Och de kan sitta länge… så länge att man hinner springa upp på övervåningen, hämta kameran, ställa in den och ta 20 bilder.
Take it slow.