top of page

Getingedalens Gröna

Torrt och trådigt

Jaha, då var det torrt igen. Jag känner mig som en papegoja men jag vill verkligen inte använda brunnsvatten i onödan. Därför är jag väldigt glad åt mina tunnor och kubiktankar som har samlat regnvatten men även dessa börjar sina nu. Och att kannvattna är ett ganska stort projekt i Getingedalen. Odlingarna börjar bli stora och en kanna är som en droppe i havet. Helst skulle jag behöva vattna 30 liter/kvadratmeter för att det ska göra riktig nytta.

Just nu är denna TOM.


Jag börjar inse att det kommer inte att bli lika stor skörd som vanligt. Tur att mitt liv inte står och faller med skörden. Det är ju väldigt mycket värre för lantbrukare och de som lever av sin odling.


När man tar ett varv i trädgården så är det lätt att fokusera på allt som ser dåligt ut men om man försöker vända på steken och se hur mycket som går bra istället så finns det faktiskt en hel del att glädjas åt.

Sköna kvällsvyer trots torkan.


Dessvärre ser det många gånger bättre ut än det är. Visst kommer det ärter, bönor och sallat men torkan bidrar med bittra smaker och träiga konsistenser. Ärterna blir trådiga vilket förtar smakupplevelsen.

Smakar fantastiskt men ger mycket tuggmotstånd.


Vet inte alls hur vitlöken påverkas i smak men den är stor och fin, stjälkarna är grova, och de gula bladen vittnar om att det snart är dags att skörda. I köket har jag ca 30 vitlökar kvar från förra året. Hej självförsörjning! Men i regnmätaren gapar det tomt…


Amarant och en tjusig målla i bakgrunden. Dessa ska jag inte äta så det spelar ingen roll om de blir bittra. Fast om det blir kris så kan jag äta rubbet.


Sara Bäckmo med Skillnadens Trädgård skrev ett blogginlägg om tips i torkan. Några av dessa tillämpar jag (tänk hur illa det hade varit utan täckodling!) och några kommer jag att ta till mig.


Att odla i diken och gropar har jag faktiskt nyttjat i år. Att punktbevattna blir så mycket enklare när vattnet samlas precis runt plantan och inte sprids över hela jordbädden.

Bladkålen är odlad i små gropar i år. Verkar vara en lyckad metod.


Jag har mangold i en plåtlåda vilket också koncentrerar vattningen och ger resultat.


Rotsakerna, till exempel morötter och palsternacka, har varit riktigt tjuriga och känsliga i år. Jag fick så om rubbet när det inte hade kommit upp någonting efter en månad. Och nu börjar det åtminstone titta upp några små ynkliga morötter. Men tänk vad dessa måste vara torkkänsliga. Vattna, vattna, vattna…


I växthuset bor allt i lådor eller krukor vilket är bra när man måste koncentrera vattningen runt plantan. Vattnet stannar runt rötterna och smiter inte iväg någonstans.

Gurkan mår bra. Hoppas att de inte blir bittra. Basilika i nederkant.


Physalisen mår också bra. Producerar maximalt.


Det är lätt att veta när en psysalis är mogen. De blir gula och ramlar av. Och det tunna skalet gör att bäret inte skadas.


Druvor får vi mycket av också. Goda eller inte återstår att se men dessa är ju perenna med djupa rötter vilket borde ha betydelse.


Att chilin trivs i värmen är inget snack och huruvida de smakar bra eller inte bryr jag mig inte så mycket om eftersom det är någon annan som konsumerar dem. Många frukter blir det hur som helst, särskilt på denna Basket of Fire. Övervintrade plantor levererar alltid mer.


Det är kul att jämföra. Det är en vecka mellan bilderna på svartkålen nedan.

Svartkål vecka 26.


Svartkål vecka 27.


Jag har alltid odlat koriander i växthuset med gott resultat men i år tänkte jag prova utomhus fast årets sommar levererar ju temperaturer utöver det vanliga så jag vet inte om jag jag kan göra någon rättvis jämförelse. Hur som helst, den smakar väldigt bra, varken bitter eller trådig.


Sådana här somrar spelar det ingen roll om tomaterna står utomhus eller i växthus. Återstår att se om de påverkats av torkan.


De första bondbönorna börjar ta form. Jag läste att man kunde lägga dem oskalade på grillen så “kokas” de i sitt eget skal. Det måste jag prova!


En blandning av vilt och förvildade trädgårdsblommor i skogskanten kan vända det mörkaste sinne till motsatsen.


Huruvida lobeliorna utanför dasset är bittra eller inte skiter jag i. Dessa är endast ögonfröjd och vilken tur jag hade som fick tag på ett exemplar som gav flera färger!


Lokförare Bergfälts jätteärt hade jag hört och sett så mycket om att jag helt enkelt var tvungen att odla dem själv för att se om de verkligen blev så stora som det sades. Det verkar så. Bergfält levererar! Smaken? Återstår att se… Dessa fröer är populära och inte helt enkla att få tag på så jag kommer att försöka ta egna fröer av mina plantor. Det gick inte skitbra när jag gjorde det med bondbönorna förra året. Där brister min kompetens…


Nu ska jag hänga jättemycket tvätt ute, inreda altandäcket med massor av dynor, filtar, kuddar och annat ömtåligt. Kanske ta ut lite elektronik och sköra prylar också. Det brukar funka bättre än regndans.



bottom of page