Nu var det ett tag sedan jag skrev. I förra inlägget berättade jag om den fulltecknade våren och om Tysslingedagen. Jag har prioriterat.
2022 är enkla året. Jag tränar på att acceptera och inte låta stressen dominera. Jag valde att fokusera på en sak, Tysslingedagen, och det var det värt. Nu är den överstökad och jag tillbringar tid i trädgården igen.
Maj brukar vara månaden då jag gör allt. Preppar bäddarna, planterar ut, sår, gödslar, fixar och pysslar. Juni är det nya maj. Iallafall 2022. Så blev det helt enkelt.
Men oj vad jag gillart. Tömmer komposten på finfin mull, konstaterar att täckmaterialet verkligen har brutits ner fint, ser hur förra årets lite för färska kogödsel har gjort mina jordar underbart luckra.
Komposten är tömd! Den har stått plomberad sedan ett år tillbaka och förmultningen är nästan total.
Jag ser också samma sak som många andra. Den här vintern var ovanligt obarmhärtig och mycket har farit illa. Min 18 år gamla citronmeliss, all timjan, den kraftiga salvian och nästan all lavendel. Jag orkar inte så nytt, jag hittade KRAV-märkta plantor och köpte ersättare.
De sju rhododendronbuskarna som jag fick av en vänlig själ sent i höstas har fått sol-/tjälskador men jag hoppas att de hämtar sig. Nu är de omplanterade i skogskanten där det både är skuggigt och naturligt surt pH-värde.
Det finns dock några saker som jag har gjort enligt plan. I mitten av maj är spenaten i växthuset skördeklar och om jag inte tar hand om den så går den i blom och hela projektet känns väldigt bortkastat. Så jag slet mig från drejskivan ett par timmar och klippte ner spenaten helt enkelt.
Två sådana här bäddar fullproppad av spenaten Matador fick jag. Härligt!
Så här ser det efter skörd. Det kan tyckas lite slarvigt, att jag har lämnat alldeles för mycket fin spenat, men genom att klippa spenaten en liten bit ovanför jordytan så slipper jag skölja allt. Jag kan stoppa det direkt i grytan istället. Och resterna i bädden myllas ner och blir fin mat till jordinvånarna.
Nöjd odlare.
Här finns ett äldre inlägg där jag beskriver vad jag gör med spenaten efter skörd. Fast jag har lämnat plastpåsarna bakom mig och använder ursköljda mjölkpaket istället.
Typ så här.
En annan grej som jag inte har slarvat med trots prioriteringarna är sådden av sockerärt. Tio ärter var tionde dag sår jag i år. Förhoppningen är att ha en utspridd skörd hela sommaren istället för 50 kg inom loppet av en vecka. I vårt hushåll använder vi bara färsk sockerärt så det är ingen idé att frysa in överflödet.
Att så tio sockerärter tar bara två minuter. Nu är jag inne på fjärde sådden och de första tjugo har grott.
Potatisen, bondbönorna och persiljan gror. Piplöken har vi skördat sedan länge. Vitlöken är nästan halvvägs. Rabarbern är enorm. Jag sår och sätter ut lite varje dag. Tomater och annat avhärdas. Det är en underbar tid.
Sambon fixar nya stolp till humlen, plockar fram utemöblerna och seriekopplar våra regntunnor. Det börjar bli ordning på gården.
Nästa vecka blir det helt enkelt en ny lägesrapport. Och exakt idag firar vi 19 år i Getingedalen. Kanske mina 19 bästa år?