Det blev ett uppehåll från bloggandet förra veckan. Just nu måste jag prioritera produktionen inför jul. Ibland måste jag välja för att hålla.
Det snöar och töar om vartannat men vi har haft ett konstant snötäcke sedan den 11 november så det är ljust och vackert. Naturligtvis hann jag inte färdigt med allt i trädgården men som jag antydde i mitt förra inlägg, det blir bättre med åren. Det var inte mycket kvar i landen när första snön föll.
Vintermorötterna, de där som jag odlar för första gången, blev sist ur jorden. Och vilka morötter sen! Efter många års slarv och okunskap får jag äntligen raka och hela rötter med goda lagringsegenskaper.
Mina knep lyder:
Överdrivet lucker jord utan hårda klumpar, sten och grus. Halm och kompost är bra.
Välgödslad jord redan vid sådd. Stallgödsel och kökskompost funkar fint.
Ganska gles sådd för att slippa gallring och konkurrens.
Täckt jord mellan raderna. Gräsklipp, halm eller annat. Det håller jorden jämnt fuktig och man slipper spruckna rötter.
Stödgödsling med näringsvätska, första gången en månad efter sådd, därefter en gång/vecka.
Vintermorötter på väg upp.
En riktigt bra sak att göra med morötterna är biffar. Det här är mitt absoluta favoritrecept.
Det här inlägget skulle dock handla om de små bladen. De där som inte tar för sig så mycket i trädgården men dominerar i munnen. Örterna.
Många örter är perenna vilket jag gillar skarpt. Perenner kräver inte särskilt mycket utan är ganska självgående och anspråkslösa. Ur hållbarhetsperspektiv får de guldmedalj.
I min perenna örtagård växer några olika sorters lök; luftlök, piplök och gräslök i olika form. Dessutom finns det rysk och fransk dragon, lite smulgubbar, citronmeliss, timjan, lavendel, salvia och lite annat. Alla dessa kommer år efter år.
Gräslök är något som jag klipper ner ungefär tre gånger varje sommar. Den kommer igen. Jag hackar ner den i små bitar och fryser in i lådor. Om gräslöken är torr när detta görs så är det jättelätt att få ur det man behöver.
Timjan. En välrotad och vedartad timjan kan klippas ner ganska bryskt. Jag lägger kvistarna i en burk i frysen och där faller de små bladen av. Smidigt.
Piplök kommer tidigt och många sorter är perenna. Denna använder jag istället för annan lök (purjo, röd eller gul lök) i väntan på att dessa ska bli skördeklara.
Blommande gräslök och smulgubbar. Blommorna är också ätbara, de smakar lök, och är vackra att toppa en sallad med.
De flesta örter blir bäst i frysen, där bevaras smak och doft allra finast. Det finns några som jag torkar, bland annat rosmarin, och några tar jag inte hand om alls. Jag äter dem under säsong och that´s it.
Förra året planterade jag även in kärleksört, myskmalva och libbsticka i örtagården. Libbsticka är bästa grunden i egen grönsaksfond. Dessutom provar jag spansk körvel och vinterkyndel men jag vill avvakta och se om de överlever vintern. Hoppas.
Kärleksörten kommer upp tidigt och då är bladen som godast. Därför har den fått flytta in i min perenna örtagård. Saftiga och lite köttiga blad som fyller ut salladen på ett förtjänstfullt sätt.
Mynta har jag satt offside eftersom den annars skulle ta över hela ytan. Den har fått en undanskymd plats i skogskanten där den kan få härja fritt och tack vare skugga och dåliga jordförhållanden så sprider den sig bara lite lagom.
Mynta tillhör också de örter som jag torkar. Den är så stark i smaken att tillräckligt mycket arom bevaras även i torkat tillstånd. Mynta smular jag ner i såser eller också gör jag te på bladen.
De ettåriga örter som jag odlar varje år i växthuset är basilika och koriander. Den tvååriga persiljan sitter i en odlingslåda utomhus och den är nästan som perenn eftersom den frösår sig. Genom att fylla på med lite frö och faktiskt försiktigt flytta plantorna ibland får jag dem att vara konstant fina.
Stor och fin persiljeskörd i år. Klipper bort de grövsta stjälkarna och fula delar och sedan proppar jag ner persiljan i en burk. Om bladen är torra är det jättelätt att få ur det man behöver vid matlagning. Smaken bevaras fint i frysen. Hoppas att det även gäller näringen.
Inte en sommar utan basilika. Det är så lyxigt att kunna skörda så mycket att man kan blanda den i sallad.
Basilika är överlägset bäst att frysa och jag gör det i glasburkar eftersom örter har så intensiv doft att de kan smitta annat i frysen.
Även om frysen är full av koriander från 2014… 2015… så odlar vi alltid ny varje sommar. Det är inget som slår färsk koriander i asiatisk matlagning. Det här är en riktigt intensiv sak. Den måste frysas i tät burk för att inte allt annat ska smaka koriander.
Salvia är en ört som jag har haft lite svårare att använda. Mitt register har varit ganska tunt men nu provade vi ett recept där salvia hade huvudrollen och det var brutalt gott. Håll-käften-gott. I vanligt ordning är italiensk mat riktigt enkel att lyckas med när man har bra råvaror.
Ingredienser i denna himmelska salviapasta: vitlök, färsk salvia, riktigt smör och flingsalt.
Recept för två:
Spaghetti
Två klyftor vitlök
Ca 50 g smör
Ett stort fång salvia (eller två köpekrukor)
Flingsalt och nymald svartpeppar
Eventuellt olivolja
Koka pastan al dente. Skala och finhacka vitlök. Riv salviabladen i mindre bitar. Smält smöret, häll i vitlök, salvia, lite salt och peppar. Låt puttra ett par minuter. Häll av pastan, rör ner salviasmöret, toppa med salt, peppar och ringla över lite olivolja. Om du har en kvist salvia kvar kan du ju garnera med den.
Ät och svimma.
Nu är det inte långt kvar till Shopping på Landets julupplaga anno 2017! En åka-runt-julmarknad i bygden runt Närkes Kil. En av stationerna drivs av en trädgårdsmästare och en annan av mig. Jag plockar hem nästan allt från Konsthantverkarna och har dessutom en massa nydrejat på hyllorna.
Välkommen!
Comments