Idag kommer jag att skriva om jord, förflyttning av jord och jordförbättring.
Förra veckan trodde jag att jag skulle ha börjat förodlingen av resten men det blev inget av med den saken. Kylan kom tillbaka och det regnar, snöar, haglar och töar om vartannat. Inget inspirerande odlarväder.
Fast det fyller mina vattenkärl. Tunnor och tankar står inte längre tomma och det känns betryggande. Dessutom passar jag på att så köldälskande växter, till exempel spenat. Den brukar bli som bäst när det är kyligt. Spenaten i växthuset var skördeklar redan förra veckan och sedan dess har den dessutom börjat gå i blom. Växthuslivet är lite påfrestande med temperaturväxlingar mellan 0 och 30 grader. Spenaten stressas av det.
Bondbönorna har börjat gro. Det är så tillfredsställande att se det eftersom jag har odlat fram fröerna själv. Förra året satte jag också bondbönor från egenodlade fröer men de grodde inte. Jag hade gjort fel helt enkelt. Årets fröer har odlats fram med betydligt mer kunskap i bagaget.
En sak som jag lovade att berätta om idag, och som jag kan hålla, är hur jag har flyttat sjuka mängder jord.
Bakgrund: vi har sex odlingslådor som står vackert i en cirkel tillsammans med sex humleplantor som växer likt ett cirkustält ovanför lådorna. Ögat gillart.
Vackert men osmart. Those were the days.
Det visade sig redan första odlingsåret att lådorna har helt fel form för en ergonomisk odling. Man når inte mitten utan att kliva runt i jorden. Och det bör man inte. Man når inte att luckra, man når inte att vattna, man når inte att rensa ogräs, man når inte att så, man når inte att gödsla, man når inte att skörda. Men det är snyggt.
Lite senare drabbades vi av det som man både önskar och befarar. Humlen växte sig stor och tjusig med den konsekvensen att en tredjedel av odlingslådorna inte gick att odla i. Humlen skuggade eller hängde ner och täckte jorden. I takt med detta så trasslade humlen in sina rötter i odlingslådan och det blev allt mer tjorvigt att grepa.
Superfint men inte funktionellt.
Till slut började lådornas sarger att falla isär och det tackade vi ovanligt nog för. Äntligen skulle vi få arrangera odlingsbäddar med smartare form och med betydligt mer medveten placering. Permakultur fanns inte ens i mitt vokabulär när de första lådorna byggdes.
Detta innebar dock en förflyttning av jord. Stora mängder jord. Det är inte bara sjukt tungt utan även jobbigt för en som helst röjer så lite som möjligt i jorden. Nåväl, alla alternativ var sämre så en vacker dag, eller två, hände det.
Skottkärra efter skottkärra fylldes, flyttades och tömdes.
En av de gamla lådorna i förgrunden och två av de nya i bakgrunden. Humlens linor satt fast i lådorna så en ny anordning var nödvändig.
Den nya fästanordningen är inte krångligare än så här. Här kan man tro att jag odlar nässlor istället för humle.
Tre gamla lådor tömda och borttagna. Luftigt! Lite gräsfrö på detta så är saken sojabiff. Påpälsad sambo samlar kraft inför nästa låda.
Två nyfyllda lådor! I botten ligger det kartong för att isolera mot rotogräs, därefter ligger det grov trädgårdskompost i form av grenar och dött bös. Dessutom lade vi ner en död huggorm och några av de halvmurkna brädorna från de gamla odlingslådorna. Hügelbädd!
Hugelkultur är en komposteringsprocess som uppstår i upphöjda odlingsbäddar byggda på gamla ruttnande trästockar och annat komposterbart material som grenar, bark och barr etc. Processen förbättrar jordens bördighet, vätskeansamling och jorduppvärmning vilket gynnar plantor odlade på sådana högar.
Citatet kommer härifrån och det är en väldigt bra text. Tycker jag. Fast jag vill helst skriva med tyskt ü eftersom det heter Hügel, inte Hugel.
Det blev jord över. Ganska mycket. Vi som hade räknat så noga. Fast med böset i botten och den luckrare strukturen så får inte allt plats. Det blir nog en eller två bäddar till i vår.
När jag ändå rullade omkring med skottkärran (= när jag ändå var helt slut i kroppen) så tömde jag komposten också. Finfin näring, producerad mellan våren 2017 och våren 2018. Därefter fick det stå och gotta till sig (= läcka värdefull näring/avge onödig koldioxid till atmosfären). Det där med Bokashi är nog inte så dumt trots allt…
Mustig kompost!
Av gammal tradition lägger jag komposten i bädden som jag ska odla kål i. Så funkar min serieodling helt enkelt. Denna myllas ner och bryts ner ytterligare av alla stackars omtumlade maskar och andra organismer.
Nu har jag nämnt Permakultur ett par gånger i detta inlägg. Därför vill jag visa den senaste boken i ämnet. Den är precis nyutkommen och översatt från danska. Har inte hunnit läsa alls men återkommer med en recension.
Här beställer du boken. Jag fick min inom en vecka.
Dessutom vill jag berätta om mitt specialinlägg om rabarber! Jag har alltså publicerat ett inlägg med mina samlade recept innehållandes rabarber och det är inga klassiska recept, bara de som jag har upptäckt i mitt projekt Ersätt med rabarber. Eller vad jag ska kalla det. Inlägget kommer inte att vara statiskt utan uppdateras när jag hittar nya recept eller sammanhang då man kan ersätta med rabarber. Det blir som en bank helt enkelt. Här är inlägget! Min senaste upptäckt där jag ersatte citron med rabarber var hollandaisesåsen som vi åt med sparris här om dagen. Funkar hur bra som helst.
